Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 144 DJUR OCH MÄNNISKOR.
trängdes så nära den de kunde komma för att taga
den i skärskådande.
— En sådan underlig tingest! sade de och
knuffade på varandra. Man skulle tro det var en
jätteörn, som de skjutit! — Att tänka sig att någon
vågar flyga upp i luften på en sådan där konstig
kropp!
Men ett par av Anders’ kamrater, som stodo
framför dem, vände sig om och sade: Han, som har
låtit bygga den, vet nog vad han har gjort. Vänta
bara, så ska’ ni få se honom styra rakt upp i
himlen.
Äntligen kom Anders. Han hade blivit mager
O o
av oro och spänning, och nu var han alldeles vit i
ansiktet.
Man hälsade honom med hurrarop och
handklappningar, och han hälsade tillbaka, halvt
frånvarande. All hans uppmärksamhet var nu riktad på
flygmaskinen.
En stund höll han på att ordna allt som hörde
till den, och en stor tystnad rådde bland alla
åskådarna, som förväntansfullt stirrade emot den plats,
där han stod. — Nu var han uppe i sitsen vid
ratten, där han skulle sitta under flykten, och nu —
nu tycktes den döda fågeln få liv. Den spände ut
sina vingar och svävade sakta upp från jorden.
Alla de många människorna uppstämde ett
skallande jubelrop, och en del gossar sprungo genast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
