Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 132
DJUR OCH MÄNNISKOR.
fick lov att gä sin väg fram mellan alla dessa
obarmhärtigt skrattande människor.
Vaktparaden har inte flera pojkar springande efter
sig än Anders hade det på den vandringen, och då
han äntligen kom upp i en droska och åkte åstad
för brinnande livet, måste han dock fara genom täta
rader av människor, som stodo längs vägen och
skrattade.
Somliga ropade till och med åt honom: Lycka på
resan! Hälsa månen och alla planeterna! eller: Det
var hemskt vad den flög till väders! Och våt har
du blivit! Det måtte regna fasligt där uppe i de
högre regionerna!
o o
Han satt med händerna för ögonen, halvdöd av
sorg och förtvivlan, och då han kom hem, stängde
han väl igen alla dörrar och lade sig framstupa på
sängen, där han blev liggande i tjugu timmar utan
att röra sig.
Hur skulle han våga att åter visa sig för
människor nu, då han måste erkänna, att allt hans
arbete hade varit förgäves, och alla pengar man
betrott honom voro bortkastade till intet. — Och dock
blev det ännu mycket värre än han hade tänkt sig.
Man såg på honom som på en brottsling eller en
galning. Men man hade ju nästan tänkt sig att det
skulle gå så, sade de mest förnumstiga. — En
konstig kropp var han ju alltid, sade hans kamrater
till varandra. När han förklarade sina idéer, lät det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
