Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖRSBÄRSSKOGEN.
157
Han lyfte den unga flickan upp till sig pà en
gunga han hängt upp mellan två stolpar, på en
klippa, varifrån man såg vitt ut över havet och
körsbärskorgen satte han emellan sig och henne.
Det var en strålande sommardag. Havet
skimrade och blänkte framför dem, så långt de kunde
se. Bergen lyfte sig, insvepta i mjuka
sammetskappor av ljusblåa och blekröda färgtoner. Djupt
under sig hörde de vågslaget emot klipporna. Den
vilda timjan doftade, och de eldröda vallmorna brunno
j som flammor i det korta gräset.
Ynglingen fick gungan att flyga högt, så att
sunnanvinden blåste dem i ansiktet, och den unga
flickan klängde sig fast med armarna om hans hals
medan hon lutade huvudet emot hans bröst.
Då och då saktade de farten och kysste varandra,
och mellan kyssarna åto de av de röda körsbären
ur korgen och spottade stenarna åt alla sidor.
Böljorna döko upp och försvunno åter i havet,
solen sänkte sig mer och mer emot horisonten. Sval
och dunkel gled natten fram över himlen och månen
svävade tyst och vit över klipporna. — Körsbären
hade tagit slut och äntligen togo också kyssarna
slut.
Ynglingen lyfter sin älskade ned ur gungan, och
arm i arm vandrade de över bergstigen ned emot
byn.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
