Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN SOM KUNDE RIDA I ALLA VÄDER. 233
kyrkan bredvid de tvà tyska, förnäma slottsfruarna.
Och sà var det slut med henne.
Aldrig hade greve Rudolph sörjt sà djupt som
han sörjde denna sin tredje hustru. Han hade älskat
henne med en ynglings värme, och nu, då hon
tycktes ifrån honom, tycktes det honom, som om han
icke kunde stanna längre på Freudenstein.
Visser-I ligen hade den lilla Jolantha sin mors svarta ögon
I och hennes rödgyllne hår, men hon var en så
skröplig liten varelse. Greve Rudolph vågade knappast
röra henne med sina grova krigarehänder, och han
kunde liksom inte förlåta henne, att hon kostat
modern livet.
Han lämnade henne därför i vard hos hennes
mors italienska tjänarinnor, och själv steg han till
häst och red, mörk i hågen, bort från sin
fäderneborg, följd av en skara riddare och vapendragare,
för att i krigens tummel glömma sin sorg och
må-1 hända finna döden.
Den lilla Jolantha växte upp på Freudenstein och
blev tidigt härskarinna på borgen.
Hon hade ärvt sin mors skönhet, men hon hade
j sin fars friska lynne, och som hon inte kände till
annat än Tyrolen.s höga berg, sä längtade hon inte
heller därifrån.
Då hon var fem ar, sattes hon i skola hos
nunnorna i klostret »Mariengarten», och där blev hon
snart allas älskling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
