Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 234
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Här gick hon i den solbelysta klosterträdgården
och gav duvorna korn, eller ock lekte hon med de
små ödlor, som kröpo mellan stenarna i muren, och
då hon blev litet större, fick hon lov att vara med
vid morgonmässan. När det började dagas, fastän
månen ännu kunde stå på himlen, klädde hon sig
fort och listade sig ned för trappan till klosterkyrkan,
där altarljusen lyste som två små stjärnor. Här
knäböjde hon mellan alla de svartklädda systrarna,
och sedan fick hon sin frukost ute i trädgården:
mjölk och honung och gott, vitt bröd.
Av systrarna lärde hon sig läsa, knyppla och
brodera med silke och guld, ja, hon fick till och med
lära sig att spela luta och att sjunga därtill.
I fem år var hon inte hemma på Freudenstein,
fastän man då och då kom och hälsade på henne,
men då hon hade fyllt tio år, kom hennes far
tillbaka frän sina krigståg och hämtade henne.
O ö
En dag, då den lilla Jolantha satt och broderade
i klosterträdgården, hörde hon det bulta hårt på
porten, och då portvakterskan öppnade, höll en
skara pansarklädda män på vägen. I spetsen för
dem alla satt greve Rudolph på sin stridshäst.
Han var nu en gammal man, men han var hög
och ståtlig som en yngling, och hade han inte haft
sitt långa, vita skägg, som föll ned på hans bröst,
skulle ingen hava kunnat tänka, att det var en
sjuttioårs gubbe de hade framför sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
