Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 238
DJUR OCH MÄNNISKOR.
när det gäller att uppräkna höga anor, och kejsaren
själv måste blinka med ögonen, när han hör mitt namn.
Den fröken, som en gång blir min hustru, skall gå
närmast kejsarinnan och sitta vid det kejserliga
bordet. Och därmed spände han ögonen i Jolantha, så
att hon nog hade darrat pä händerna, om hon varit
mindre morsk.
Men hon gick med fasta steg till den riddare,
som satt närmast intill riddar Wolfram.
Det var en ung man, klädd med stor prakt och
grannlåt. Hans fingrar glänste av diamantringar,
och över sitt bröst bar han tunga guldkedjor.
— Jag ser på din uppsyn, att du är en mäktig
och rik man, sade Jolantha, då hon räckte honom
bägarn. Vad är väl ditt namn och din härkomst?
— Man kallar mig Friedrich von Emmerlingen,
svarade den unge riddersmannen, medan han
torkade vinet ur skägget. Och inte är det underligt,
om jag fått en hög plats vid din fars bord, ty jag
skulle kunna stenlägga hela Freudenstein med
guld-dukater och ändå ha fickan full. Den fröken, som
en gång blir min hustru, hon skall aldrig bära annat
än silke och sammet, och hennes släp skall räcka så
långt, att sex pager knappast skola kunna hälla det.
Och därmed fingrade han med sina diamantprydda
händer på guldkedjorna över sitt bröst.
—’ J°> jag’ tackar, sade Jolantha blott, medan hon
gick vidare med bägaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
