Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN SOM KUNDE RIJJA-J ALLA VADER. 239
Den tredje riddare, hon räckte den ät, var inte
en helt ung man. Hans bruna ansikte var
väderbitet och så fullt av ärr och skråmor, att man nog
förstod, att inte blott väder och vind hade härjat
honom. Då han druckit vinet, frågade Jolantha
honom:
— Vad är ditt namn, du ärrige riddare? Och
var har du fått alla skråmor och hugg, som vanställa
ditt ansikte?
— Mitt namn är Wilhelm, och min fäderneborg
är Hoch Eppan, svarade riddaren. Den som sig i
leken ger, han får leken tåla, och inte passar det
just för en man att vara slät och mjuk i ansiktet
som en jungfru.
Då skrattade Jolantha.
— Du kunde bestämt tala mycket om dig själv,
om du blott ville, sade hon.
— Mina bragder tala för sig själva, svarade han.
Inte passar det sig för en man att tala om vad han
är eller har. Men frän fönstret på Hoch Eppan
kan man se helt bort till Meran, vet du det?
tillfogade han och log.
— Måhända kommer jag dit en dag och tittar,
sade Jolantha, medan hon gick vidare.
Då gästabudet var slut, redo alla riddarna åter
bort, men det blev överenskommet, att när vinet
var skördat, skulle de infinna sig på nytt, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
