Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
djur och människor.
hon för sig själv. »Jag vill inte stoppas ner under
täcket, när min dadda kommer.»
Hon tittade sig omkring, och så fick hon öga på
en spång, som gick över en liten bäck. På andra
sidan bäcken var en stig, som förde in i den stora,
vilda skogen. Där försvann den bakom
trädstammarna. Lilla prinsessan satt alldeles tyst på
gräsmattan och bultade på ett par stenar, som hon hade
funnit. Hennes sköterska visste henne vara i säkert
förvar och gick därför ett ögonblick bort till slottet
för att spràka med kocken genom köksfönstret.
Men knappt hade hon vänt ryggen till, förrän den
lilla prinsessan reste sig och kilade, så fort hennes
små fötter kunde bära henne, över spången och in
i skogen. Hon stannade inte, förrän hon var djupt
inne under furorna, som slöto ring omkring en stor,
mossbevuxen plats. Hon var klädd i vit
sidenklänning. Om halsen hade hon ett långt halsband av
runda vita pärlor, och på sitt utslagna ljusa hår bar
hon en liten guldkrona, som blixtrade av juveler.
På fötterna hade hon vita silkesstrumpor och små
broderade sidenskor. Hon hade sprungit så fort,
att hon var röd i ansiktet och andades häftigt. »Här
är skönt och vackert!» sade hon högt och slog ihop
händerna. »Men usch, vad jag är varm!» Hon
knäppte upp alla knapparna i sin sidenklänning
och lät den falla till jorden. »Men först ska man
lägga ihop dem fint», sade hon högt till sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
