Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKULDENS VANDRING.
2 77
»Så som dadda har lärt mig att göra om kvällarna.»
Och därmed vek hon försiktigt ihop klänningen och
lade den på en sten. Under hade hon blott sitt
lilla linntyg, men hon skrattade beläten. »Det var
svalt och skönt!» sade hon och klappade sig på
bröstet, och så satte hon sig på marken och såg
upp i träden.
— Så förfärligt stora ni är! sade hon, medan hon
lade huvudet bakåt och tittade upp i furornas
toppar.
— Vi ä’ gamla, mycket gamla! viskade det i
trädens kronor. Vi ha sett många, många små
prinsessor växà upp och bli gamla och dö, och
alltjämt kommer clet nya.
— Men ni kan inte springa som jag, sade hon
i det hon reste sig och började springa in emot
skogsdjupet. Men hon föll på sina högklackade
skor, och så satte hon sig på mossan och tog av
sig skor och strumpor. De kan ligga här till dess
jag kommer tillbaka! sade hon och ställde sina små
skor ordentligt bredvid varandra pä de hoplagda
strumporna.
— Så skönt det var att springa på bara fötterna!
ropade hon, medan hennes små, rosenröda fötter
flögo fram över mossan.
Här var ljuvligt inne i skogen. Solen stod ännu
på himlen i all sin glans, och genom träden föllo
miljoner guldfläckar ned på marken. Genom gre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
