Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 312
DJUR OCH MÄNNISKOR.
små ekorrarna kommo kilande med svansen i vädret
och glodde på henne.
— Redan så tidigt ute! sade de och satte sig på
bakbenen. Har du tillfälligtvis några nötter eller
något annat gott med dig? Och Bianca hade alltid
med sig nötter eller ollon, som ekorrarna kommo
och åto ur hennes hand. Alla fåglar i skogen kände
hon till och visste genast, om det var en bofink
eller en grönsiska, som kvittrade, och hon stod stilla
och lyssnade till trastens sång eller till
skogsduvornas sakta kuttrande.
Men det var inte endast de vackra djuren, hon
höll av, hon var också god och vänlig emot de fula
och obehagliga. När de stora paddorna kommo
vältrande in i bergskrevan, visste Bianca, att
trollgumman alltid ville döda dem, om hon fick se dem.
Därför skyndade hon sig att bära ut dem. De voro
inte så trevliga att röra vid, våta och tunga. Men
hon tog dem försiktigt mellan sina små vita fingrar
och viskade:
— Stackars djur! Inte kan du hjälpa, att du
blivit så ful och klumpig. Men här ska du inte visa
dig, för då slår man ihjäl dig med en kvastkäpp,
och så lade hon dem utanför på gräset. Ja, till och
med de små råttorna kunde hon inte hata. Hon
samlade gryn i en gammal lerskål och satte den
bakom sin sängplats, och när det blev mörkt,
kommo råttorna springande och pepo:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
