Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialdemokraterna se, enligt den Marxska läran om klasskampen,
icke i personen, utan fastmer i klassen och dennas materiella intressen,
de faktorer som bestämma hvilka äro härskande och behärskade.
Därför kämpar socialdemokratin, arbetarklassens politiska företrädare, icke
mot det personliga härskaredömet, utan fastmer mot en klass’
herravälde, kapitalistklassens, i hvars intresse statens representanter handla.
Och socialdemokratins mål är eröfrandet af den politiska makten, för
att med dess hjälp kunna genomföra en social omgestaltning, d. v. s.
skapa en organisation som hvilar på lika rättigheter och lika
skyldigheter för alla.»
Och i samma broschyr säger Bebel ironiskt med anledning af att
anarkisternas tidning »Socialist» beskyllt socialdemokraterna för att
vara reaktionära.
»Att tidningen kallar oss för »reaktionära» taga vi kallt. Oss
»reaktionära» har reaktionen alldeles specielt tagit vid öronen. Herr von
Puttkammer*) har på sin tid, i likhet med hvad anarkisterna nu göra,
kallat oss för revolutionärer i nattrock och tofflor och förkunnat att
mycket kärare än ni socialdemokrater, är mig Johan Most. Det tror
jag det! Om vi hade utfört hvad Most från sitt säkra bakhåll rådde
oss till, det hade varit »gefundenes fressen»**) för furst Bismarck och
hr von Puttkammer.»
Någon bättre utredning torde näppeligen stå till buds, ty om någon
känner och vet hvad socialdemokraterna vilja, så är det August Bebel,
som med hela sin eldsjäl kämpat i deras led, utstått hårda
fängelsestraff för sina åsikters skull och under åratal inom den tyska
riksförsamlingen värnat proletariatets rätt gentemot hela den reaktionära
falangen, den må vara klädd i militarismens gyllene rock, bära den
röda kardinalshatten på hufvudet, eller sticka sig undan i en
reaktionär professors gestalt.
De båda »skolorna» få .sedan här själfva, genom
kongressresolutioner, program och citat ur de olika banérförarnas egna skrifter, tala
för sig och då ge en fullt korrekt och framför allt oväldig öfverblick
öfver hvad socialdemokrater och anarkister vilja.
Man må sedan välja att samman med socialdemokraterna, på den
parlamentariska vägen, steg för steg kämpa sig fram till målet. Eller
samman med anarkisterna gå revoltens väg, stödjande sig på »bomber
och dynamit». Ett samarbete är omöjligt! Blott man för kampen med
ärliga medel och fäktar med blanka vapen är allt godt och väl, men
först måste då den ena riktningen lära sig respektera den andra —
hvilket man ej nu gör. Att vilja samla hvar enda arbetare under en
hatt, som Krapotkin förebrår Karl Marx, är verkligen ett fullt
be-rättigadt klagomål och hvarken anarkister eller socialdemokrater ha
*) En af socialdemokratins bittraste fiender, tysk minister på Bismarcks lid.
**) Som hittadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
