Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallande, att det helt enkelt ar dumt att välja några få män samt betro
dem värfvet att göra lagar om alla möjliga ting, om hvilka de flesta
af dem äro ytterst okunniga. Man inser att majoritetsstyrelsen är
någonting lika bristfälligt som hvilken som helst annan styrelse;
mänskligheten söker och finner nya utvägar för att lösa oafgjorda spörsmål.’
Om det blifvande anarkistsamhället säger Krapotkin vidare: »Om
människorna lefde i närmare beröring och om de beständigt kommo
i förbindelse med hvarandra i och genom de offentliga göromål som
nu äro anförtrodda åt några få — och om vi i följd af en sådan
intimare beröring kommo att med lefvande intresse taga del i vår
grannas med- och motgångar, ja, då skulle vi icke behöfva poliser och
domare, fängelser och afrättningar. De handlingar, som stredo mot
samhällets intressen, skulle komma att kväfvas i sin linda och icke blifva
straffade; de enstaka stridigheter, som skulle uppstå, komme att
biläggas af skiljedomsmän — och det skulle icke fordras större makt
för att skaffa dessas utslag respekt än som nu kräfves för att t. ex.
få vederbörande att rätta sig efter de kinesiska familjedomstolarna
eller Valencias sjörätts beslut.»
(Krapotkin glömmer att i Västerlandet härskar egoism i ostördt
bo — ännu så länge.)
»Men» — fortsätter författaren — »härmed komma vi in på en stor
och viktig fråga: Hvad skulle det blifva af moralen i ett samhälle som
icke erkände någon lag och som proklamerade individens fulla frihet?»
Vårt svar är helt enkelt detta: Den offentliga moralen är
oberoende af, samt äldre än lag och religion. Ända tills nu hafva
sedlighetens bud varit sammankopplade med de religiösa lärorna. Men det
inflytande, som dessa förr utöfvade på sinnena, har minskats på senare
tider, och den sanktion, som moralen lånade från religionen, har icke
längre den makt som förut. I våra städer uppväxer ett nytt släkte
på millioner och åter millioner, som hafva förlorat den gamla tron.
Men ligger häri någon orsak till att kasta sedligheten öfver bord
och behandla den med samma hån som den gammalmodiga
skapelsehistorien? Visserligen icke. Intet samhälle är möjligt utan vissa
allmänt erkända moraliska grundsatser. Om hvar och en hade den vanan
att lura sina medmänniskor, ifall vi aldrig kunde lita på hvarandras
ord och löften, ifall en livar behandlade sin medmänniska som en fiende
gent emot hvilken hvarje stridsmedel vore tillåtet och erkändt, så
kunde icke något samhälle bestå. Och vi se ju också att
moralprinciperna stå orubbade trots den religiösa trons förfall. Vi se att
anti-religiösa personer söka likaledes höja den allmänna moraliska nivån.
Saken är den, att de moraliska grundsatserna äro oberoende af den
religiösa tron: de äro också äldre än den.»
Men Krapotkin håller ej fast vid dessa här gjorda uttalanden utan
vacklar mellan sin idealistiska syn på tingen och »handlingens
propaganda» och striden blir då både brutal och framför allt ovetenskaplig,
ty äfven en fantast borde kunna göra klart för sig, att det ej kan gå
att i ett ögonblick omskapa människorna och från »djäflar» få dem till
»änglar». Detta kan ej ens de anarkistiska idealen med mindre de få
växa fram ur människornas inre så småningom, hvilket ock Proudhon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
