Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska linierna äro intet annat, än den naturliga följden, af
en dittills okänd naturlag, nemligen att det ljus, som
utstrålar från en i glödning befintlig fast eller flytande kropp,
ger ett spektrum, som sträcker sig från rödt genom de
vanliga spektralfargerna mot violett och längre, ju starkare
kroppen glöder, och utan att i detsamma kan upptäckas
någon ojemnhet, något afbrott, såvida ej ljuset före sitt
inträde i spektralapparaten passerat annat medium än t. ex.
ett kort lager luft. Men om ljuset innan dess gått igenom
gasen af någon förflygtigad metall, kan ett af tre
uppkomma. Är metallgasen hetare än den fasta kroppen, ser
man flere eller färre ljusa linier, nemligen just dem, som
metallgasen i och för sig utstrålar. Ty det är en
egenskap, som alla glödande gaser af enkla ämnen ega, att
deras spektra utgöras af endast isolerade ljusa linier. Är
metallgasen af samma värme, som det glödande fasta
ämnet, åstadkommer den ingen som helst förändring i dettas
spektrum, men om den är kallare, ser man i den fasta
kroppens spektrum mörka linier på just de ställen, der den
glödande gasen i och för sig gifver ljusa. Dessa, som det
tyckes mycket besynnerliga företeelser, bli fullt förklarliga
genom ännu en lag, som Kirchhoff uppstälde, nemligen att
när ljuset från något ämne passerar en gas, så utsläcker
denna alla ljusstrålar, hvilka hafva samma våglängder, som
det ljus, hvilket gasen sjelf utsänder. Är derför gasen
hetare än den fasta kroppen, så utsläckas visserligen de linier
i dennas spektrum, som ha samma våglängder, som gasens
spektrallinier, men några mörka linier uppstå ej på dessa
ställen, utan tvärtom ljusa, ty gasens egna spektrallinier
träda i stället för den fasta kroppens, och då gasen är
hetare än denna, bli dessa linier ljusare, än det omgifvande,
af den fästa kroppen alstrade spektret. Är gasen precist
lika varm som den fasta kroppen, blir den ersättning, sorö
denna lemnar för det absorberade ljuset, precist lika med
förlusten, och spektret blir sådant, som om ljuset ej
passerat genom någon gas alls. Är slutligen gasen kallare, blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
