Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Adrian .Molin
sina intressefrågor — låt vara, att det är en illusion, att dessas
lösning beror blott af rösträtten, det är för ögonblicket en
tämligen allmän illusion här i Sverige, trots de föga uppmuntrande
erfarenheterna härutinnan från andra länder. Den är vidare
och framför allt en maktfråga därigenom, att på den hänger,
hvilket af de båda stora partierna, som skall sitta vid styret. Högern
förstår också, så länge det gäller dess eget skinn, hvad frågan
betyder, att den är en maktfråga. Men motpartiet möter den
med talet om rättvisa och inser icke, att detta på sitt
eröfringståg efter makten icke kan nöja sig med hvad motståndaren
finner rättvist. Tänker heller icke på, att när ett parti som nu
den svenska högern har kommit därhän, att det inte begär mer
än »rättvisa», slår sig till ro med hvad som »rättvisligen»
tillkommer det, det har då i grunden redan gifvit upp striden som
fåfäng.
Men proportionalismen innebär en fara ej blott för det parti,
som hittills representerat klarast det äkta svenska, men som
också lider af de svenska skötesynderna, lojheten först och
främst, ulan äfven för vårt nya nationella lif. När högern i
agitatoriskt syfte går därhän att göra proporlionalismens
formel-väsen till ett lifsvillkor för Sverige, då försyndar den sig mol
sina egna nationella sträfvanden. Ty formalismen är fiende till
aili starkt och sundt lif, och proportionalismen skulle i själfva
verket komma att fjättra och hämma det lif, som nu vill fram,
den folkliga vilja, som vill hugga af knutarna för att dock en
gång komma till elt afgörande, i stället för del kompromissande
mellan olika partier och grupper, som varit vår politiska
förbannelse, och som proportionalismen skulle stadfästa som
syslem. Del synes, som om den svenska högern på denna punkt
svikit sin uppgift som nationellt parti, och som om det
nationella idealet klarare företräddes af vänstern: frejdigt
ungdomsmod mot gubbaktig betänksamhet. l)et är då en ödets ironi,
att proportionalismen är gammalliberalismens arfvedel li 11 den
gamla svenska högern.
Liberalernas formalism ligger alltsa däri, att de tro sig vinna
med rösträtten de sociala reformer, som måste komma, men
som kräfva framför allt materiella förutsättningar, de
konservatives dari, att de tro sig genom att lägga de proportionella
valens hinder lor den allmänna rösträtten slippa ifrån dessa sociala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
