Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nationella samlingen
23
manna rösträtten, som den fruktar ända till vidskepelse, skall
den komma öfver oss med dån och välta alla köttgrytor. Så
bjuda de besuttna maktägande klassernas intressen, hvilka
högern närmast representerar, att göra front mot den allmänna
rösträtten. På samma gång ledes den dock tvifvelsutan af en
sund instinkt, som säger den, att det sociala reformerandets tid
är i stort sedt ännu icke inne, och det gäller för oss att först
konsolidera vårt näringslif, innan vi ge oss allt för långt ut på
de sociala reformernas väg.
Ha de goda krafter, som verka inom den svenska högern,
ledt den i dess arbete i unions- och försvarsfrågorna, så har
åter framför allt rösträttsfrågan kommit partiet att visa sin
största begränsning, som ligger i dess trångsynthet på det sociala
området. Det är dock orättvist att, såsom motpartiet gjort,
beskylla högern i dess helhet för att vilja bluffa med de
proportionella valens rättvisa — partiet tror på den som på ett
sakrament, det är det sorgliga i saken. Det tror verkligen, att det
bjuder en stor reform. Och det inser icke, att vänstern inte
kan acceptera dess lösning utan att ge upp sig själf, och att
det inte kan få lösa på sin fa^on en fråga, som motpartiet gjort
till centrum i sin politik. Det kan heller icke inse, att det är
ingen fara att acceptera det liberala förslaget, det är ingen risk
för förfortåkning med de sociala reformerna så länge
Första-kammar-bromsen fungerar — och om den har striden ännu
icke stått. Det är högern själf, som, i stället för att framsynt
koncentrera alla krafter på att reformera Första kammaren till
en effektiv representation för de besuttna klasserna, börjat rucka
pst den i riktning af motståndarens intentioner — med en risk,
som partiet icke anar. Det borde dock förstå, att motpartiet
accepterar aldrig ett dubbelproportionalistiskt förslag, som inte
ger fullt ut hvad det begärt af makten.
Högerns formalism ligger djupast sedt i föreställningen att
kunna med proportionalisinens matematiska formler reglera
yttringar af organiskt lif. Och den visar sig tydligast däri, att
man vill göra till en beskedlig rättsfråga, som skall uträknas
på decimalen, hvad som är en brutal maktfråga.
Rösträttsfrågan är en maktfråga därigenom, att de nu tillbakasatta
samhällsklasserna genom den maktställning de med allmän rösträtt
kunna förvärfva sig i folkrepresentationen hoppas kunna lösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
