Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige och utrikespolitiken
43
man i Norge kände mest för det egna landets intressen — en i
allmänhet sund instinkt. Man har också lyckats åstadkomma
sådana vidunderligheter som Adolf Hedins Wismar-motion samt
den — mirabile dictu — helt nyss ånyo uttalade åsikten, att
Sverige skulle till Tyskland offra något af sin fulla rörelsefrihet
för alt Danmark skulle få språkgränsen. Visserligen äro numer
de psykologiska faktorerna grundligt förändrade, men det är
ändock lämpligt att draga oss några enkla fakta till minnes.
Ett godt stycke af den skandinaviska samlingens idé hade
förverkligats i den svensk-norska unionen. Hvilken andel som
än kan tillvitas Sverige i att den ej var hållbarare, ett faktum
är dock (norsk advokatyr frånsedd) att den bröts af Norge och
på ett sätt, hvilket måste i hög grad minska åtminstone Sveriges
benägenhet att sätta lit till framtida skandinaviska aftal, hvilka
ju vår bön förutan kunna bli oundvikliga och måhända ifrigt
eftersträfvade i en kritisk tid af de smärre staterna. Det
oaflåtliga predikandet om Sönderjylland inför oss, som från dansk
sida har pågått i fyra årtionden, vittnar redan ensamt för sig
om en benägenhet att i trångmål appellera till den stat, som
innehar, om den också ej förverkligat, den ledande ställningen
inom nordanlanden.
I betraktande af allt detta var Danmarks hållning under
fjolåret ytterst lärorik och gaf oss måttet på några grundväsentliga
faktorer — bland dem den brist på ansvarskänsla inför den
skandinaviska idéen, som ådagalades i Danmark. Man tycktes
ej förstå, att den fick det svåraste hugg, den någonsin mottagit.
Att något skedde, som hos oss gnagde på förtroendets och
samhörighetskänslans själfva lifsnerv, det begrep man så litet, att
man fastmer underrättade oss 0111, att just nu var stunden
kommen för att bereda en »verkligt sammanslutning. Dylikt lofvar
ej godt för bistrare tider.
Men främst måste vi taga den sura lärdomen af Danmarks
hållning, alt — så anser man det skäligt och tillrådligt att
bemöta oss, rättssynpunkter frånsedda. Medan en svensk
generalkonsul i Köpenhamn, som beträdts med att i privatbref skrifva
otillbörliga småvers, hvilka kommit i tidningarna, förflyttas —
och det med all rätt — från sin charge, aktar man ej ans
nödigt att uppfylla det löfte om en blå bok, som gafs medan
förbittringen i Sverige var hörbarare om ock ej djupare än nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
