Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Erik B. Rinman
nellt ansvar, ty kontraktsrätten hör till civilrätten, och ett
utbrytande af arbetsaftalet ur detta sammanhang skulle endast få
klasslags karaktär. Men nu förhåller det sig så, att aftalsbrottet
icke ens enligt nyssnämnda förslag skulle grundlägga
straffbarheten. Det ifrågasattes att införa strafT icke därför, att arbetet
utan laga skäl öfvergifves, utan därför, att öfvergifvandet skett
under likgiltighet för den fara eller skada, som därigenom vållats.
Aftalsbrottet föranleder icke kriminellt ansvar, men man har
tydligen ansett nödigt att kräfva det såsom ett villkor för
strafif-barheten, ett villkor, som i själfva verket högst väsentligt
inskränker antalet af de tänkbara fall, i hvilka skadegörelse eller
allmänfara genom arbetsinställelser kunde föranleda något straff.
År det verkligen så, att de nuvarande straffbestämmelserna mot
skadegörelse visat sig icke täcka de faktiska förhållanden, som
senare uppkommit, så kan yrkandet på lagändring här icke
vara obefogadt. Men ett förslag som ej uppfyller krafvet på
fullständig likhet inför lagen, är och måste vara på förhand dömdt.
Då man vill skydda samhället mot allmänfara genom
arbetsinställelser af arbetare i allmän tjänst, är det icke i allmänhet
längre fråga om ansvar för skadegörelse. Allmänfaran anses
föreligga direkt genom själfva arbetsinställelsen (särskildt vid
kommunikationsstrejker o. d.). Därför kräfver man, åtminstone
för mera fast anställde arbetare i statens och kommunernas
tjänst, helt enkelt strejkförbud. Det var också detta 1905 års
lagförslag innebar genom att utvidga tjänstemannaansvaret för
förfallolöst uteblifvande från arbete till åtskilliga kategorier af
arbetare i allmän tjänst. Detta förslag var, ehuru d$t på
somliga håll syntes ha väckt mindre harm än det nyssnämnda, i
själfva verket mycket mera orättvist och ett verkligt förhatligt
klasslagförslag. Ty att upphäfva strejkrätten, den frie
lönarbetarens enda resurs, för stora skaror af arbetare utan att
samtidigt bereda dem andra, fullt ekvivalenta garantier mot
obillighet i deras villkor och godtycklighet i deras behandling, kan
aldrig bli annat än en blodig orättvisa, på samma gång som
strafTskyddet, när det verkligen gäller, skulle visa sig fullständigt
illusoriskt, äfven om man anlitade fängelseutrymmena till det yttersta.
Men uppfylles på allvar nyssnämnda villkor, t. ex. genom
en särskildt stiftad lag om statsarbetares ställning, om sättet
för lönernas bestämmande (där det icke är fråga om af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
