Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kultur ocli frihet 81
ansträngning. En nutidsarbetare vill man knappast låta gälla
utan att hans arbete innebär ett uttaladt förakt för trefnad,
hälsa och lif. Det gamla ordet om arbetet såsom befordrande
hälsa böljar på att komma på efterkälken om erfarenheten —
åtminstone i fråga om det, som företrädesvis utföres med hjärnan.
När den moderna människan dekreterade, att de historiska
personlighetsmakterna hade upphört att regera, trodde hon sig
slå sitt stora slag i frihetens namn. Men i stället frambesvor
hon en naturmakt, som satte sig i historiens högsäte och grep
den spira, som anden hade låtit falla. I denna makts hand
blef spiran först rätt af järn.
Till en öfvermakt öfver människan gestaltar sig utvecklingen
för henne i stort sedt alltid, hur hon än vänder sig. I vårt
fall torde det vara genomskinligt, hvilken öfvermakt är den
mera människovänliga. Men den, som icke vill låta böja och
bruka sig af anden i det historiska samhället, får finna sig i att
nötas ut som maskindel i en kultur, som blott är en natur af
andra graden — med ofantligt mycket af intelligens i sig men
så mycket mindre af frihet.
Den öfverhandtagande andefattigdomen i samlifvet hamnar
sig sålunda på den enskilde, i det att densamma mäktigt
återverkar på honom. Detta sker emellertid icke blott positivt
genom en kultur, som ställer sig öfver individen såsom en
naturmakt eller naturlag, indragande honom i sitt spelverk och
utnyttjande honom för ändamål, vid hvilka han, ur synpunkten
af sin egen lycka, icke kan fästa den minsta mening, om han
tänker. Nej, denna mekanisering af samlifvet insätter icke blott
personligheten på ett för densamma innerst främmande område
utan plundrar den också direkt på dess bästa innehåll.
I den moderna kulturmänniskans rika utrustning ingår lielt
visst icke en ökad betydelse hos själfva lifvet. Tvärtom har
denna betydelse — som representerar själfva grundvärdet bland
lifsvärdena, själfva måttstocken för deras mätande — i, under
och i trots af all formell utveckling hastigt och fruktansvärdt
sjunkit. Liksom till ersättning för detta grundvärde och den
gradskala af värden, som därmed uppenbart mätas, har centrum
i människolifvet kommit att intagas af en mångfald »intressen»,
som växa upp vare sig på det individuella godtyckets eller den
tvångsmässiga associationens grund utan att sammansmälta det
Det nya Sverige, 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
