Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk parlamentarism
97
som skicklig ämbetsman liied pröfvad riksdagsvana. Tullstriden
och 1887 års riksdagsupplösning gaf emellertid för en kort tid
denne statsminister på visst sätt en partichefs ställning, och såväl
denna omständighet som »nya systemets» därpå följande
genomförande bidrog väsentligt att »parlamentarisera» statsrådet,
mindre dock till dess sammansättning, som förblef den
ämbets-mannamässiga, än genom skapandet af ett af riksdagsmajoritelen
omfattadt (näringspolitiskt) regeringsprogram.
Nästa steg i utvecklingen togs, när med E. G. Boström 1891
den förste riksdagspolitikern, som icke varit ämbetsman, intog
den ledande platsen i konungens råd. Utnämningen af hans
som ett till det ursprungliga syftet enhetligt kabinett bildade
andra ministär 1902 betecknar ännu ett stadium på den väg vi
följt, men med chefens afgång våren 1905 förvandlades
statsrådet — ej plötsligt tv de förebådande tecknen hade länge
förmärkts — till en »Häuflein» ämbetsmän, som i minnet
återkallar Rydins redan 30 år tidigare yttrade omdöme om statsrådets
medlemmar såsom »snart sagdt expeditionschefer åt riksdagen»
(F. K:s protokoll 10 mars 1875).
Så kom den 7 junis kris och som dess följd det stora
parlamentariska genombrottet, hvad statsrådets sammansättning och
förhållande till riksdagen beträffar, med utnämningen àf
ministären Lundeberg. Hvad som då skedde kan i viss mån
jämföras med bildandet af ministären v. Beck i Österrike våren 1906.
I båda fallen inträdde, under en för landet ytterst farlig kris, i
ministären ledande män från representationens * bestämmande
fraktioner med uppgift att söka lösa den öfverhängande
lifsfrå-gan nied stöd af den auktoritet de ägde inom Sina respektive
partier. I Österrike var det emellertid en inre fråga, om
repre-sentationsreformèn, som föranledde koalitionen. I Sverige åter
framtvingades den af ett yttre tryck, och nödvändigheten af vår
rösträttsfrågas snara lösning framkallade, omedelbart efter det
den Lündebërgska ministären fyllt sitt värf, det andra stora
genombrottet, då vi i ministären Staaff fingo vår första på ett
partiprogram bildade parlamentariska ministär. Ej så att förstå som
om den skulle ha varit parlamentarisk i engelsk eller fransk
mening, men dèss politiskt ledande män tillhörde samma
riksdagsgrupp, och ministären sökte tydligt markera, att den sökte sitt
förnämsta stöd hos ett regeringsparti. Redan under den Lunde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
