Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Verner Söderberg
bergska ministären blef det slut med statsrådets förnäma
byråkratiska afskildhet från riksdagspartierna och den politiska
världen i öfrigt. Det blef en helt ny fart i regeringsarbetet, och
detta visade sig ej vara endast ett af unionskrisen beroende,
med dess afveckling upphörande fenomen, utan har hållit i sig
ej blott under ministären Staaff, utan ock under dess efterträdare.
Vi ha fått ledande, initiativtagande, nästan nervöst arbetande
regeringar, uppbärande ett för dem och stora grupper inom
riksdagen gemensamt arbetsprogram. Detta är de båda genombrottens
som det synes förblifvande resultat, ty en återgång till den
dessförinnan rådande ämbetsmannarutinen förefaller numera ej blott
osannolik, utan rent af otänkbar. Den Staaffska regeringen ville
gå längre och — stödd på en majoritetsmening hos folket i
rösträttsfrågan — fastslå att Andra kammarens majoritet i de stora
politiska frågorna skulle vara den rådande och därvid
naturligtvis också undantagslöst bestämma regeringens allmänna farg.
Så långt ha vi ännu ej hunnit, och om vi öfverhufvud nå dit i
brådrasket torde bero på den lösning, som ges åt
Första-kammar-problemet, vår mest brännande politiska fråga, sedan den
allmänna rösträtten omsider blifvit accepterad öfver hela linjen och
representationen eller Andra kammarens valmanskår väl i år
kommer att säga sitt afgörande ord äfven om valsättet.
I jämbredd med de nyss berörda stora förändringarna betyda
de nymodiga »parlamentariska» sedvänjorna rätt litet, men de
ge dock en växande yttre likhet mellan vårt och andra länders
politiska lif och komma kanske därigenom att småningom
påverka den populära uppfattningen af vårt statsskicks egentliga art.
Till dessa »nya seder» hör, att den hånfulla öfversittaretonen
mot »yrkespolitici» och »politiska resetalare» böljat stämmas ned.
Med tiden kanske det också i vårt goda land upphör att anses
förkastligt, att medborgare utbilda sig för och egna sig åt
statsarbete äfven utanför den regelrätta ämbetsmannakarriären. Forna
och i tjänst varande ministrar ha börjat resa ut och hålla
politiska tal i orterna utan att de därigenom tagit skada till sitt
anseende, hvilket de helt visst skulle ha gjort ohjälpligt under den
»gamla goda tiden». Visst höres ibland något litet gny öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
