Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Verner Söderberg
sin liknelse om »klockan», i det att han »i de stora politiska
frågorna» ville inskränka Första kammarens uppgift till »att se
till hvad klockan är slagen», ett öfverord, som näppeligen utan
mycket förbittrade strider lär i hela sin vidd kunna upphöjas
till konstitutionell princip. Reaktionen däremot kom i
konungens vägran att följa sin statsministers råd rörande en mot Första
kammaren och dess rösträttsståndpunkt riktad upplösning af
den Andra. Förevändningen, men svårligen det verkliga skälet,
var — som bekant — monarkens uttalade mening, att det icke
vore »logiskt eller parlamentariskt riktigt att upplösa den
kammare, som bifallit en kunglig proposition». Och vid ministären
Lindmans tillsättande, den 29 maj, tycktes monarken i sin
diktamen vilja tolka R. 0:s § 1 om de båda kamrarnas »lika
behörighet och myndighet» som ett stadgande om att de skulle ha
precis lika stor politisk makt — ånyo en af dessa
bokstafstolk-ningar, som i längden ej stå sig mot det politiska lifvets
realiteter. I stället för en utförlig kritik af denna sedan så
omdebatterade sats må här mot densamma blott anföras en annan
kung-Jig diktamen vid ett liknande tillfälle, nämligen konungens
meddelande på rikssalen vid riksdagsupplösningen den 5 mars 1887:
»Då jag uti den hos eder behandlade i landets
beskattningsförhållanden och näringslif djupt ingripande frågan om öfvergång
till annat tullsystem än det nuvarande funnit mig af min
konungsliga plikt manad lämna nationen tillfälle att genom nya val till
Andra kammaren uttala sin mening», o. s. v. 1 den riktningen
går nog utvecklingen: Första kammaren behöfver ej reduceras
till en dekoration för det att man erkänner, alt till sist dock
nationens i de omedelbara valen till Andra kammaren uttalade
otvetydiga mening blir utslagsgifvande för riksdagen i landets stora
lifsfrågor och alt båda kamrarna i dylika fall utan
uppgifvande af någon formell »behörighet» dock vid .besluts fattande
taga skyldig hänsyn till nationens påtagligaste meningsyttring.
Äfven denna kraftiga tillämpning af »förvandlingens lag» inom
vårt statsskick torde kunna genomföras ulan att »svensk
parlamentarism» behöfver blifva någon riksvådlig efterapning af för
våra förhållanden främmande mönster i utländska
statsvetenskapliga handböcker eller politiska modejournaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
