Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med anledning af detta generalkonsul Pehrsons inlägg har
redaktionen från disponenten E. J. Ljungberg mottagit följande artikel:
Min uppsats i »Det nya Sveriges» första häfte, »Vår
järnhandterings utveckling», har varit föremål för större
uppmärksamhet i pressen än jag vågat hoppas.
Då några af de inlägg som gjorts innehålla ett och annat,
som jag anser mig böra bemöta, ber jag härmed först få vidröra
frågan, »om malmen skall gå till kolet, eller kolet till malmen».
Denna fråga är af den art, att den icke kan fastslås, utan måste
pröfvas för hvarje fall, för hvarje plats.
Om man är tveksam, huruvida ett verk för tillverkning af
billigt järn med cokes som bränsle kan blifva lönande i
Sverige med dess ringa egna konsumtion, kan man däremot väl
tänka sig, att det skulle vara fördel att vid lämplig hamnplats
inom tyska och ryska tullgränserna lägga verk, baserade pà
svensk importerad malm och importerade engelska kol, ty inom
dessa stora länder finnas stora behof att fylla, länderna äro icke
så sjöomflutna och därigenom ej så lätt tillgängliga för direkt
billig sjötransport från konkurrerande länders verk. Slutligen
har själfva Tyskland med sin, näst Amerika, högst uppdrifna
järnindustri ett tullskydd på järneffekter, som i regel verkar
nästan prohibitivt, nämligen på räls, balkar och faconjärn kr. 22:30
per ton. Ryssland har ett tullskydd af ej mindre än kr. 106:—
per ton.
Då råämnena för järn, malm och kol, inforslas tullfritt till
Tyskland och med relativt låg tull till Ryssland, faller af sig
själft, att ett järnverk, baseradt på svenska malmer och engelska
kol, anlagdt i nyssnämnda länders välbelägna hamnar, har
väsentligt större förutsättningar att blifva lönande än ett verk,
beläget i Sverige, som saknar tullskydd på balkar, gröfre
faconjärn och räls.
Tysklands järnverk hafva dessutom fördelen af landets ut
bildade föreningsväsen, hvarigenom produktion och pris
regleras. Järnverksanläggningarna i Stettin, Lübeck och Emden
äro bevis härpå. Cette och Triest ligga också i tullskyddadc
stora länder. I Österrike är tullen på räls och balkar Kr. 49:4 0
och i Frankrike Kr. 50:o 4 per 1000 kg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
