Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Ernst Li Ij eda hl
ver i Östergötland, men svensken tål icke mycken medgång,
emedan han är bestämd för storslagna dåd och sådana framgå
lättare ur smärtans än lyckans sköte. Det är därför viktigare,
att vi skärpa hörseln för de tydliga varningssignalerna än låta
medgången vara rösten för våra öron. Och däri att^optimisten
vågar aflyssna äfven det dystraste tvifvel utan att vackla ligger
icke minst hans tros styrka.
Vår nationalkänsla går nu i försvarsfrågan högre ärenden
än under den militära förfallsperiod, som föregick 1892 års
nydaning. De ansatser, som framkommit i syfte att omdana
förmannen till föregångsmannen, äro dock ännu icke frukten af en
allmän rörelse inom officerskåren utan endast verkan af enskilda
initiativ, hufvudsakligen utgångna från en ’del med stark
ansvarskänsla utrustade regementschefer.
Flera äro de tendenser, som kränkt vår nationalkänsla i
försvarsfrågan under den senaste tiden, men här skall
sammanfattningsvis endast angifvas den till ett system utbildade
penalismen, som är ett militärt angrepp på en af den svenska
folkkaraktärens bästa egenskaper, svenskens historiskt skapade
själfständighetskänsla. Tack vare denna känsla kunna våra
värnpliktige i motsats till en del andra länders aldrig finna sig i den
befälsföring, som utöfvas af ett brutalt eller för deras väl
likgiltigt förmanskap. Penalismen bland officersaspiranterna, hvilka
inneha grad från volontär till fanjunkare, är den
grundbestäm-mande orsaken till de råhetsyttringar, som ännu i form af
svordomar, öfversitteri och kitslighet förekomma i en del unga
officerares befälsföring, och tillika grundorsaken till det
slentrianmässiga sättet att i truppen mera se den själlösa hjorden an
den samlade folkviljan, som i det stora hela endast disciplineras
efter sitt eget väsens moraliska lagar och icke efter än så
väl-skrifna strafflagsparagrafer.
Roten till penalismen är utan tvifvel att söka, hvad armén
vidkommer, vid krigsskolan. Under min därvaro för 14 år
sedan rådde en af den kompakta elevmajoriteten lidelsefullt
omfattad penalism, som trots skolchefens berömvärda energi att fä
bort det onda stundom tog sig mycket tariliga uttryck. Den
äldre årskursen sökte systematiskt uppmuntra de sämsta
egenskaperna hos befälsaspiranterna af den yngre kursen: feghet,
kryperi, oridderlighet. Just de karaktärsvärden, som äro mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
