Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Karl Hildebrand
Hvad skall då komma fram, sedan utvecklingen hunnit
stadga sig?
Svaret synes mig. vara beroende af de olika partiernas
programinnehåll: ett parti med positiva kraf i för landet viktiga
angelägenheter bör få öfvertag öfver ett parti med mindre mått
af sådana kraf. I motsats till Eder, Herr Redaktör, vill jag
boija med socialdemokraterna, hvilkas framryckning i ofantligt
hög grad påverkat hela utvecklingen.
Liberalerna ha ifrat för arbetareskydd: socialdemokraterna
göra det i än högre grad. Liberalerna ha på sitt program
åtskilliga »frisinnade» reformer, som socialdemokraterna föra fram
med än större kläm (och öfverdrift). Socialdemokraterna låta
dessutom bedårande framtidsideal hägra för de lyssnande
skarorna och gå fram med hänsynslöst hård partidisciplin och väl
utbildade organisationer. För närvarande få vi bevittna, hur
socialdemokraterna rycka flertalet industriarbetare från
liberalerna och hur de målmedvetet boija intressera landtarbetarnes
hittills tunga och partilösa massa. Socialdemokraternas
frammarsch nu senast i Stockholm och Malmö år allvarsam nog:
i Stockholm ställde liberalerna upp den främste
arbetareskydds-liberalen, de kunde söka upp, men socialdemokraterna gåfvo
honom en god dag och satte in sin Lindley i Andra kammaren
— ett drag, så betecknande för förskjutningen mellan liberaler
och socialdemokrater som trots något. De liberala slagorden och
programpunkterna ha förlorat sin styrka nedåt, därför att andra
politiska profeter ropa ut dem båttre och högre både på torg
och gator.
Jag vill så vända mig till högergrupperna. Här se vi de
moderata och de konservativa i samlad trupp rycka fram till
angrepp mot liberaler och socialdemokrater. Äfven de ha
positiva kraf på sitt program. De taga sikte på tidens
merkantilis-tiska särprägel och vilja stärka landets konkurrensförmåga gent
emot utlandet. Däraf deras ställning såväl till arbetarefrågan
som till andra socialpolitiska spörsmål. De träda ej i opposition
emot arbetareskyddslagstiftningen på andra punkter än där den
kan vara opraktiskt ordnad, men de fordra lugn på
arbetsplatserna och fördenskull modernare lagstiftning om arbetsaftal.
Hufvudvikten i deras verkliga program börjar så afgjordt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
