Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den politiska situationen, partierna och rösträttsfrågan 141
läggas till näringspolitiken, att man kan tala om ett
uppväxande nationellt nåringsparti.
Det visar sig allt tydligare, att landets näringsidkare —
allmogemän och godsägare, industriidkare och handtverkare, den
större och den mindre handelns idkare — i växande
antal ansluta sig till dessa partigrupper, som föra deras talan. Det
är därvid att märka, att näringsidkarnes intressen i de viktigaste
stycken äro hela landets intressen, ty på deras förmåga och på
framgången af deras arbete beror det ytterst, om folket har bröd att
mätta sig med. På arbetareskydd och liberala reformer kan ett
folk ej lifnära sig. Hur mycket än dithörande frågor bullrande
skjutits i förgrunden, blir det lyckligtvis klart för ett ständigt
ökadt antal medborgare i detta land, att näringspolitiken och allt
hvad därtill hör — handels- och industripolitik, tillgodoseende
af handtverkets och jordbruksnäringens kraf, fraktpolitik m. m.
— dock måste blifva det centrala i inrikespolitiken, ej minst i
en tid, sådan som den nuvarande.
Ni invänder måhända, att äfven liberalerna äro varmt
intresserade af de näringspolitiska frågorna. Ni har i så fall enligt
min mening både rätt och orätt. Liberalerna taga hand om än
det ena, än det andra krafvet inom hithörande områden, men
det blir intet enhetligt system och kan ej heller blifva det, så
länge de bekämpa så godt som allt hvad kapitalbildning heter
och därtill gå till öfverdrift i sin ensidiga sträfvan att
tillgodose arbetarnes intressen. I båda fallen visa de bristande
förmåga att fatta hvad näringarna behöfva för att utveckla sig
och trifvas.
Förskräckelsen för kapitalbildning synes på många håll vara
kännetecknande för s. k. sann liberalism. Det är naturligtvis
riktigt, att med storkapital följer makt och att den makten kan
missbrukas, men ännu ha vi sannerligen ej kommit så långt, att
man i fråga om kapital och kapitalbildning närmast behöfver
tänka på prohibitiva åtgärder. Huru skola våra järnmalmer i
högre grad än hittills kunna förädlas inom landet, hur skola
våra vattenfall utbyggas och våra torfmossar komma till nytta,
hur skall allt det materiella arbete, som vi alla anse vara
nödvändigt, kunna blifva en verklighet utan kapitalets medverkan? Och
skall det blifva allvar med drömmar och planer, är det
storkapitalet som måste träda in med belopp som skrifvas både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
