Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proportionalismen och det svenska statslifvet
177
ra. i de skandinaviska länderna, de obesuttna kanske flere än
de besuttna. Föreställer man sig då de fattiga, de
folkskolebil-dade och de obesuttna såsom en kompakt majoritet, fast och
enhetligt organiserad och obevekligt besluten att sätta alla
andras intressen å sido likaväl som statens egna, då dessa
intressen ej stämma med deras tillfälliga behof eller doktriner — ja,
då innebär obestridligen den allmänna rösträtten ej blott
öfver-klassens, utan äfven Sveriges undergång.
Men är det något, som en politiskt viljemed veten, kompakt och
öfverväldigande majoritet af ett folk vill, så kan ingenting i
längden hindra det, så snart man kommit till något slag af folkvälde.
Följer ett folk orubbligt ledare, som sträfva att undergräfva
samhällets bestånd, så kan möjligen — säkert är det visst icke —
ett sådant folk hållas i tygeln af en enväldig monark eller en
militärisk oligarki; men att finna något slag af folkvälde, som
räddar ett sådant folk ifrån undergång, torde ligga utom de
politiska möjligheternas område.
En sak är åtminstone säker, att icke proportionalismen ger
den utvägen. Icke annat än jag förstår, är just
proportionalisternas eget framtidsperspektiv den starkaste tänkbara
invändning emot de proportionella valen.
Det skall ingalunda förnekas, att den nu uppmarscherande
valmanskåren företer många drag, som kunna inge en ärlig
fosterlandsvän allvarliga farhågor om hvad Sveriges framtid skall
blifva under dess händer. Men ser man ett folk på en farlig
väg, så finns det intet annat medel att rädda det än att försöka
leda det därifrån, att försöka påverka detta folk till en
riktigare och bättre uppfattning. Men det är just hvad
proportionalismen söker förhindra.
I den svenska representationen lika litet som i någon annan
kommer, såsom dr Carl Herslow helt nyligen påpekade, någonsin
att saknas en konservativ minoritet, hurudant valsättet än må
blifva; och det är mer än tvifvelaktigt om denna minoritet blir
starkare vid proportionella val, som ge den bästa valledningen
— d. v. s. socialdemokraternas — trumf på hand. Men hvad som
utmärker det slag af konservativ minoritet, som
proportionalismen vill och kommer att skapa, är, att den blir en representation
för de — om jag så må säga — »bekväma» konservativa, som
alldeles icke bry sig om att vinna folket för de konservativa idéerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
