Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Eli F. Heckscher
utan äro alldeles belåtna med rösterna från dem, som af
klass-etter privatintresse följa deras valparoll. Olusten att kämpa
och verka för sina syften är alltid de konservatives skötesynd,
och det är med verklig glädje man tänker på att
majoritetsvalen skulle tvinga dem att kämpa för lifvet. Vid proportionella
val premieras tvärtom den gamla konservativa försoffningen.
Sverige får behålla förmånen af en konservativ minoritet, som
afstänger sig från »massan» och betraktar den som oförbätterlig.
Men en minoritet, som betraktar majoriteten som
oförbätterlig, kan för det första aldrig hoppas att själf bli majoritet och
afstänger sig därför från hvarje möjlighet att positivt påverka sitt
lands politiska utveckling. Men ej nog härmed. En sådan
minoritet kan ej heller i längden förhindra, hvad majoriteten vill,
ty den, som från början afstår från alla försök till positivt
handlande, förlorar förr eller senare all makt också som återhållande.
Och till en sådan impotens vilja proportionalisterna — i
fullt medvetande om de faror, som hota vår framtid — döma
Sveriges öfverklass. De ha en så svag tro till sin egen
åskådnings lefvande kraft, att de betrakta den nva valmanskåren
såsom för eviga tider inskrifven i de gamla radikala och
socialdemokratiska partierna. Sveriges konservativa tyckas tro, att
konservatismens idéer icke ha någon framtid. De synas ej ha
någon aning om, att det sista århundradets utveckling på det
sociala området, i riktning mot stärkandet af statens ställning
såsom alla samhällsintressens rätte vårdare, är en storartad seger
för konservatismens idéer, att den —- trots allt — segrande
uppfattningen af individens plikter mot samhället såsom något milsvidt
högre än hans rättigheter just är den gamla konservativa
åskådningen, som vunnit oväntade bundsförvandter. Våra s. k. konservativa
degradera konservatismen till en »moderat» bromsinrättning, till
ett medel att hindra en reforms genomförande fullt och helt
och innan det är för sent, men utan kraft att sätta in något
positivt eller att ordentligt slå ihjäl hvad som är galet eller
farligt.
Att ett konservativt parti, som har märg i benen, icke
behöfver frukta den allmänna rösträtten, det visar väl bäst den
stora Gladstoneska parlamentsreformen af 1884, som t. ex. af
den store tyske profeten Gneist betraktades såsom dödsstöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
