Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK GUSTAF BOSTRÖM
EN ÖFVERGÅNGSTIDS STATSMAN
af fil. kand. Hjalmar Haralds.
I de härliga septemberdagar 1905, då brittsommarens ljust
vemodiga stämning af förgängelse och evighet fick en starkare
bakgrund än vanligt i den mystik, som ligger i orden: krig
eller fred, led en gammal man slut i sin ensliga studerkammare.
I det sista kretsade Adolf Hedins tankar pinande kring det,
som varit hans lifs kamp. Verket kan det endast vara
intetsägande tidningsfras eller bittert hån att tala om hos en man,
som var kämpe och martyr, men aldrig segrare.
Tragiskt var Adolf Hedins lif, med dess slitning mellan den
abstraktaste liberalradikala doktrin, som någonsin satt en
förkrympt frukt på ideologiens vissnande träd, och hans varma
svenska känsla. Ty att den fanns där, fanns såsom den kärlek,
som till slut öfverskyler allt, det säger oss bara två ord:
härordningsdebatten 1901. Det var icke den åldrige kämpens känsla,
det var hans tankar, som gingo vilse, när han på dödsbädden
ville beträda de stigar, som en gång förde till Anjala och
Sveaborg.
Olycksbringande har den varit, denna skumögda humanitära
doktrin, som fört så många svenske män vilse, emedan den ej
förstod, att det sant mänskliga i denna värld »så feg och dum»
står i stridens tecken — denna abstrakta ideologi, som bara
såg människorna, men icke den starka mänsklighet, som lefver
ett lif vidsträcktare än individens i häfd och lag, i språk och sång,
icke dessa makter, som finnas i världen jämte och öfver
individerna all »individualism» till trots och slå med undergång i
lifskampen den som vill vara blott »individ».
Dessa vekliga tiders veka tankar ha gjort denne starke man
till sitt fosterlands svaghet i stället för dess styrka. Men nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
