Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Gustaf Boström
199
äro deras sista dyningar utjämnade. Den liberale stormannen
slöt sin tid. På den riksdagsplats han dog ifrån trädde in en
representant för liberalismens ideelie arfvinge — socialismen.
Nu ha vi åter begraft en storman, den doktrinhatande
idélösa handlingens man. Adolf Hedin afslöt den epok, som
hade sin glanspunkt på 60-talet, om den nu haft någon verklig
glansperiod, eftersom den i vår nationella svaghetstid aldrig
förmådde gripas af svenskt medvetande och dana ett svenskt
frisinne, utan allenast förblef en efterklang af fransk liberalism.
Erik Gustaf Boström representerade däremot de riktningar i
tiden, som göra den till ett öfvergångsskede förebådande framtiden.
Tiden för liberalismens andliga välde har skapat honom.
Den har stängt för honom vägen till idealerna, de nationella
och historiska idealerna. Men liberalismens tunna och abstrakta
humanitet var dock icke någon andlig kost för denne starke
jordson, uppfödd och närd af den svenska torfvan.
Han odlar sin jord med kraft och duglighet och samråder
med sina jordbrukande grannar till ortens gemensamma bästa,
i kommun och landsting. Och så kommer den tid då Europas
jord böljar »afkasta sina ägare». Öfverflöd på jordens äring,
icke missväxt och hungersnöd, är nu jordbrukarens fiende.
Amerika åtager sig godhetsfullt att brödföda den gamla världen.
Dennas efterblifna jordbruk har ju bara att följa den sociala
»naturlag», som betecknar framskridna samhällens öfvergång från
jordbruk till industrialism, och — stryka på foten.
Men ingen social företeelse vill dö, lika litet som individen
vill det. Vår svenske filosofs ord »att fakta låta tala med sig»
uttrycker en visshet, som sitter ohjälpligt fast i människornas
medvetande. Det säger, befriadt från paradoxens form, ungefär så
mycket som att människan aldrig sitter så trångt fast i
naturnödvändigheten, att icke denna, som visserligen icke med
människomakt kan brytas, ändock ger flere möjligheter till
anpassning, som människan kan välja emellan efter sitt värdeomdömes
inre nödvändighet.
Den europeiska jordbrukskrisen födde sålunda som
jordbrukets själfFörsvar protektionismen. Så ock i Sverige. Boström
blef denna rörelses främste man. Honom passade det allra
minst att lägga händerna i kors och resignera, när något värde
inom hans synkrets stod på spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
