Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Gustaf Boström
203
Om Boström skulle ha kunnat komma öfver detta, är
tvifvelaktigt. Med en vänstermajoritet hade han väl näppeligen
kunnat finna sig tillrätta på samma sätt som med
landtmannapartiet.
Men man fick ej se experimentet. Norska frågan satte
Boström ur sadeln för andra gången. Just när svenska folket
väntade, att den starke rikspolitikern skulle ge sina order för
att möta den storm han på visserligen fullgoda grunder
framkallat, gick han. Han svek ej uppgiften, feg var han ej, men
han såg ingen uppgift i att försvara unionen. Men när
Boström ej hade mer att bjuda än sin välsignelse till den i Norge
för sin visa fredskärlek prisade Ramstedtska
sterbhusutrednings-politiken, var han för alltid en politiskt död man. Svenska
folket hade tvifvelsutan icke en gång till böjt sig under hans
ledning eller tålt ett afgörande ingripande af hans hand. Nu var
hans saga slut, och politiskt sedt gick han icke i förtid från verket.
Nu när de svåra sår, hans en smula ovarsamma händer
slagit svensk nationalkänsla, komma på det förflutnas konto,
må vi prisa dag, sedan sol är bärgad.
En stor man var Erik Gustaf Boström icke, därtill saknade
han den idealitet en sådàn alltid äger, äfven om han förmår
dölja den så väl som en Bismarck; men en storkarl var han i
detta ords bägge bemärkelser. Först och främst i betydelsen
af en aristokrat, icke i ordets oegentliga och tomma betydelse af
estetiserande intelligensmänniska, utan i social mening i motsats
mot dessa på riksdagens skrifvelser eller K. M:ts nådiga befallning,
lika godt hvilket, expedierande skrifvare, som af en statsman icke
ha mer än första sammansättningsdelen i ämbetstiteln. Med
Erik Gustaf Boström träder för första gången på länge en man
af samma sociala typ som Arvid Horn till styret.
Sådana män vill svenska folket ha närmast tronen och det
med rätta, d. v. s. män genom sin sociala position oberoende
af ämbetet. Denna sociala position är i en värld, där i regel
miljön bestämmer människans lifsverk, den bästa jordmånen
för utvecklande af den sturska frimodighet och den orädda
själfständighet, som icke är nog för att vara en statsman, men
förutsättningen för att vara det.
Också i denna mening var Boström en storman, myndig
och orädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
