Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Hjalmar Haralds
digt stormaktsinflytande på den halfö, som dock tack vare Karl
Johan förut utgjorde en oberoende diplomatisk enhet.
Boströms norska politik har gjort hans ställning ohållbar.
Flaggfrågan ocli Ofotenbanefrågan, hvilken senare tvifvelsutan
betydde för Boström ett led i hans norska politik, förde honom
i harnesk mot Första kammaren på ett sätt, som gjorde hans
ställning så pass falsk, att den blef outhärdlig för honom. Han
gick; kanske ville han bara draga sig tillbaka på en tid för att
återkomma hälsad som den oumbärlige.
Men det visade sig, att han icke längre var oumbärlig.
Försvarsfrågan löstes eller öfvervann åtminstone sitt värsta
hinder genom att föras in på den rena värnpliktens linje vid 1901
års riksdag. När Boström i dåligt humör satte sig emot
lösningen, betecknande den som en lumpen kompromiss, emedan
man låtit pruta med sig i afseende på öfningstiden, öfvergick
man utan honom till dagordningen och lämnade icke
försvarsfrågan i det olösta skick, som skulle gjort den lämpad för en
tydligt vinkande kompromiss med rösträttsfrågan under
rikspolitikerns egen ledning.
Rösträttsfrågan kom och rikspolitikern ined den. Han ställdes
i breschen af konungamakten, som hade en gås oplockad med
# Första kammaren för dess häfdande af Sveriges nationella
intressen och unionens realitet och som nu tänkte spela ut sitt
sista kort, den Lagerheimska unionspolitiken. Boströms lycka
var alltför mycket i ropet, för att man skulle, på högerhåll
vägra följa honom. Men det visade sig, att den var på
upphällningen. Genom bildandet af sin andra ministär juli 1902 i
en riktning, som då tedde sig som utpräglad vänster, och det
ostentativa undanskjutandet af högerns rösträttsutredningskraf
kom hans rikspolitik vågskålen att sjunka till vänsterns
förmån. Stämningen var genom vänsterns agitatoriska utnyttjande
af den v. Otterska regeringslösheten så osäker att detta verkade
som ett directio för valen. Landtmannapartiets majoritet bröts
och vänstern återkom till Andra kammaren som dess starkaste parti.
Men därmed hade Boström splittrat den maktställning han
skapat åt sig 1892 och konsoliderat genom sammanslagningen.
Vänstern blef stark nog att hindra honom att lösa
rösträttsfrågan, där rena försumpningen hotade liksom en gång i
försvarsfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
