Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska prästerskapets härstamning och svenska statskyrkans framtid 22!)
komsterna af. Det blåser en allt annat än kyrklig och
prästvänlig vind genom folkskollärarekåren. Här och där har det
kommit till insubordination. Huru kyrkan och prästerskapet
böra ställa sig till dessa symptom, har jag på annat håll mer
än en gång sökt utveckla: kyrkan bör uppsäga ju förr dess
hellre unionen med folkskolan, eller också, medan tid är,
fullständigt samordna den i domkapitlen under biskopar, som
väljas samfäldt af prästerna, läroverkslärarne och folkskollärarne
(i en viss proportion).1 Men det är icke härom jag i detta
sammanhang vill orda. Folkskollärarekårens »uppmarsch» är en
naturlig företeelse, som hvarken kan eller bör hejdas. I
sammanhang med ökade bildningskraf på skolläraren måste hans
lön och hans själf känsla också växa. Skollokalerna och
bostäderna blifva allt bättre, och befordringarna äro åtminstone
något så när rättvisa. Hofpredikanten Heüman i Stockholm har
ansett sig böra framställa krafvet på att folkskollärare aflönas
lika med komministern på landet. Redan ägna sig en mängd
af allmogens barn åt skollärareyrket — ja skolläraren
härstammar väl nästan uteslutande från de lägre folkklasserna — och
jag kan ej se annat än att förhållandena arta sig till att öka
denna kår ur allmogens leder på prästerskapets bekostnad.
Härtill kommer, att folkskollärarens arbete har resonnans äfven i
de högre, bildade klassernas intressen. Skolläraren kan ändra
sin undervisning efter vetenskapens kraf (utom, menar man,
ifråga om katekesen, som därför också är en antediluviansk
företeelse), men icke så prästen, som man föreställer sig vara
fast-kedjad vid kyrkomuren med en månghundraårig gammal rostig
kedja, hvars länkar kallas »bekännelser». Denna falska
uppfattning, som dock till kyrkans fördärf och prästerskapets skada
helt eller halft garanteras af de flesta biskopar och till och med
en och annan universitetsprofessor, som kanske af längtan efter
en biskopsstol i lindrigaste fall tiger, då han borde tala, denna
falska uppfattning skall, om den ej systematiskt i ord och
handling motarbetas, så småningom genom tidningspressens och
folkskollärarnes försorg, understödd af den högre bildningens
målsmän eller åtminstone med dess goda minne, sippra ned i folkets
djupa leder, där man kanske ej ännu så mycket reflekterar häröfver,
och åstadkomma ett kyrkligt förfall, som kanske ej blir möjligt att
1 Jmfr teol. d:r A. Strandeils motion vid 1903 års kyrkomöte N:o 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
