Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Vitalis Norström
gens egei väsen. Men det enskilda jaget låter på denna
ståndpunkt aldrig måttstocken för värdering ryckas ifrån sig själf.
Det vill icke på något vis infoga sig såsom led eller verktyg i
en öfvermäktig och bestämmande samhälls- och religionsordning,
icke heller låta förbruka sig i forskningens eller teknikens tjänst.
Esteticismen brukar alla värden men mindre för att suga deras
must och märg än för att njuta deras doft.
Det får icke förbises, att i esteticismen ligger en
emancipation af jaget och en långt drifven kultur af det själiska. Genom
att lösa sig från all bundenhet utåt, all hämmande relation till
det objektiva blir subjektet fritt sväfvande och kommer att lefva
väsentligen i sina egna tillstånd. Detta sker mest genom en
stämning, som vill vara hvarje föremål, gestalt och form
öfverlägsen. Här synes nu lifvet helt frigjordt, här synes det ha nått
en inre oändlighet, här har hvarje jag sin egen väg och sin egen
sanning, här sättes ingen skranka, här skjutes icke fram någon
lagtafla utan här kan den enskilde fritt hängifva sig åt hvaije
böjelse, i fullaste frihet utveckla sig efter sin egenart och lefva
ut sig på sin egen fason.
En sådan lifsform borde ju kallas individualism, om jag icke
föredroge namnet esteticism. Jag gör emellertid detta af två skäl.
Först emedan namnet esteticism direkt pekar på den vändning
till positiv lefnadsnjutning, som utmärker riktningen, hvilken
alltigenom vill höja tillvaron till aktivitet och glädje utan att
tåla några gränser. I den äldre, religiösa lifsåskådningen finner
den för mycken spak och matt försakelse, för mycken dyster
lifsförnekelse. Ett sådant nejsägande till lifvet skall nu vika för
ett fullt, gladt och stolt ja. Men namnet esteticism passar
också därför, att riktningen faktiskt förmäler sig med konsten,
hvilken till friheten lägger skönheten, hvari frihetens väsen liksom
framträder i’ åskådlig bild.
Men då jag nu här har tecknat några drag af denna s. k.
esteticism — till en del efter en af samtidens finast kännande
och klarast tänkande lifsfilosofer: Rudolf Eucken — har jag i
själfva verket ännu icke nått fram till den punkt jag ville. En
sådan starkt utpräglad skön och fri andlighet är ingalunda ett
vulgärt genomsnittsmärke på modern själsläggning. De allra
flesta af oss ha alldeles för liten bildning, smak och allmän
begåfning för att kunna nå därhän. Man känner sig mest såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
