Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modernt själslif 269
en klumpig björn vid sidan af dessa fladdrande paradisfåglar,
dessa stämningens lifskonstnärer, som med en ytterlig förfining
och konst söka skapa medel att fasthålla och göra fattligt hvad
eljest drager förbi som en flyktig skugga, att göra själens
svagaste dallringar märkbara och att kasta ljus i förr otillgängliga
psykiska afgrunder. Men det är icke detta aparta väsen jag
vill åt, utan något som rör oss alla, något hvari vi alla mer
eller mindre röja att vi lefva i esteticismens tidsålder.
Vi mäkta icke på långt när, vi alla bildade, att »förädla»
världens och tillvarons råämne till idel subjektiva stämningar
och tillstånd och att låta denna process beledsagas af lyrisk
klang. Men i ett afseende äro vi med — och måste nolentes
volentes vara med —, nämligen på själslifvets rörlighet och de
psykiska förloppens hetsiga rytmik. Vi moderna människor
sakna i förunderlig grad fasta föreställningsmassor, som ge stadga
och medelpunkt. I stället förhärskar hos oss idéupplösningens
och idéförknippningens storartadt utvecklade mekanik.
Föreställningsassociationens banor äro märkvärdigt upparbetade, och
en stor retlighet råder inom föreställningssfaren. En skymt af
ett underligt moln, och vi ha genast t. ex. luftskeppet färdigt,
en blick på en dödsannons öfver en obekant i en tidning, och
vi stå plötsligt vid vår bäste väns likkista, ett litet utglidande
med foten, och vi ligga strax med mot stenen krossadt hufvud.
På ringaste anledning drager ett helt bildgalleri förbi vårt inre
öga, som dock icke låter lura sig att taga overkligt för verkligt,
ty kritiken är ständigt vaken och fördubblar själsansträngningen.
Samtidens skönlitteratur ger djupa inblickar i detta
retningstillstånd, denna litteratur, där man sällan får direkt veta något
genom det som skall skildras själft, d. v. s. genom enkla drag,
som tränga sig på hvarje betraktare, utan mest får allt till lifs
relativiseradt, spegladt, symboliseradt, dekoreradt, dränkt i
känsloton, sålunda alltid ryckt ur sitt hviloläger och släpadt från
kombination till kombination. Det är som vore det aldrig fråga
om saken själf eller det allmäntillgängliga hos den utan blott
om det tillstånd, hvari den försatt den individuelle skildraren.
Det är, som funnes ingen sak utan blott författarens viga
krumsprång omkring den eller hvad allt han kommit att fantisera
och känna därvid. Objekterna synas vara till blott som
språngbräden för hans fantasi och hans ordkonst. Men realiteten får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
