Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Vitalis Norström
till sist en oöfvervinnelig känsla af tomhet. Den flyktiga
bekantskapen med allt gör allt enahanda, och med intressets
och uppmärksamhetens spridning uppgrundas allvaret i
umgängeisen med människor och ting. Hvad som händer och sker
ställes under aspekten: allt förstå år att allt förlåta, hvarmed
moralisk indifferentism inbryter. Fördomsfriheten släcker
känsloglöden, och bakom hvaije pro lurar ett contra, som suger ut
initiativets must ur viljan och sanningssökandets hänförelse ur
den frågande tanken. I stället för effektiv handlingskraft träder
det som en såpbubbla skimrande lösa projektet och i stället
för förnuftets lugna låga en fladdrande spiritualitet, som
fängslar för ett flyktigt ögonblick men sedan är — borta utan
spår. Vi vilja bygga vårt lif på en lifsglädje, som urladdar sig
i entusiastiska stämningar, och våra fröjder likna bra ofta
flyktiga löjen öfver en vits eller en »gubbe» i en skämttidning.
Vår förfinade själskultur med sin starka tendens till rörlighet
och yta har icke litet förflyktigat verkligheten för oss och bragt
vårt inre i en flytning, hvarvid vi söka ersättning för den ena
föreställningens tomhet i öfvergången till en ny. Men härigenom
förvandlas tillvaron till ett skuggspel, en följd af
kaleidoskop-bilder — utan kärna och väsende. Föreställningsassociationernas
lätthet och mångfald motväges af deras värdelöshet, och denna
föreställningarnas värdelöshet tolkas lätt som lifvets egen. Och
jaget, som just skulle växa sig stort och starkt i denna frihetens
luft och under all denna ohämmade rörlighet, intages af en
liflig känsla af sin egen rörelses brist på mål och på mening
och sin egen höga bildnings haltlöshet och oförmåga att gifva
hvad man däraf väntade. Förskingrandet af allt objektivt och
fast i världen, d. v. s. dess upplösning i stämningar och
subjektiva tillstånd, återkastas på subjektet själft som en olidlig känsla
af dess egen tomhet. På det sättet förvärfvar man hela världen
men tager skada till sin själ. Och denna skada består, som
antyddes, i ett hela lifsvärdets sjunkande, som visserligen icke
får tagas i absolut mening, men som dock har sin klara
betydelse. Den betydelsen nämligen, att hvad lifvet verkligen bjuder
af värde, af godt och eftersträfvansvärdt visar sig blifva allt för
långt efter de stegrade anspråk på intensiv lifsglädje, som följa
med medvetandets växt och sensibilitetens utbildning.
Evolutionen har faktiskt som aldrig förr fört oss till en punkt, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
