Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modernt själslif
281
förhållande. Vi tro, att på vår egen ansträngning och
uthållighet i kampen i sin mån verkligen beror, om vi skola vinna vårt
stora mål, detta som blifvit kalladt för det eviga lifvet, hvilket
ingalunda bäres till någon sojn en rätt på ett fat. Så får vår
tillvaro en verklig mening i och med den dramatiska spänning,
som följer med kampen om de höga segerprisen. Hur kan det
vara annat än spänning i ett lif, där vi ha allt att förlora och
allt att vinna, där det mänskliga står på språng till det
öfver-mänskliga och själfva öfvergången sker inom oss och genom oss?
Det är i förhållande till denna strid vetenskap och konst sjunka
i betydelse. Det är till denna strid de måste referera sig, om
de skola bevara sin betydelse.
Denna senast skisserade lifsåskådning är icke öfvervägande
teoretisk — den trefvar ej med känselspröt —, ej heller
öfvervägande estetisk — den sväfvar icke i fjäderhamn —, utan den
är praktisk — den når fram med handling och strid. Skulle
jag uppkalla dessa tre lifsåskådningar efter poesiens tre
traditionella hufvudformer, vet jag då förvisso, att den sista borde heta
den dramatiska. För densamma formas lifvet till en konflikt
med dramatisk spänning. Om denna mena våra oliktänkande,
att den innebär en öfverspänning af lifvets syftning och ytterst
beror på en osundhet i sinnesriktningen. Det kan nu icke hjälpas.
Med denna »öfverspändhet» måste vi göra oss solidariska, då vi
känna, att den för oss på det närmaste sammanhänger med
lifvets eget värde och med arbetsglädjen.
Den dramatiska lifsåskådningen blir hvad den är endast
genom att vara religiös. Därmed anknyter den till det äldre
med-vetahdet men tillför helt visst en ny form, den form, som passar
den klara, vakna, fint skiljande anden i modernt själslif. Detta
betyder icke att sätta nya klutar på ett gammalt kläde utan att
följa all fruktbärande utvecklings lagar. Claude Bernards sats
om vetenskapen, att »den kan gå framåt endast genom
omhvälfningar och genom upptagande af gamla sanningar i ny form»,
gäller helt visst i sin fulla utsträckning också om religionen.
All grundlig lifsförnyelse måste utgå från religiösa
nyskapelser. Sådana utstråla nu visserligen endast från de originala
religiösa personligheterna, och för deras kommande eller
ute-blifvande kunna vi ju intet göra. Därför beror ytterst heller
icke den djupa lifsförnyelse tiden suckar efter af oss själfva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
