Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
Vitalis Norström
sens spegel men tårar utan verklig smärta och löjen utan verklig
glädje. Sådan »Mache» stöter tillbaka enhvar som i konsten
söker en verklig upplefvelse, som af dess gestalter vill bli gripen
och bunden till tro, hjärta och sinne och längtar efter att få
tvätta bort sin fadda subjektivism med en kraftfull
objektivitets lut.
Hvad som fattas esteticismen kan inneslutas i ordet allvar.
Esteticismen saknar allvar, därför att den i lifvet för mycket
ser lek och för litet strid, och därför att, där den talar om strid,
den dock icke trängt fram till insikt i hvad striden egentligen
gäller. Den går alldeles för lätt förbi fädernas kamp mot det
onda och saknar hjärta för krafvet på en ny art, en ny människa
i stället för den gamla, en kvalitativ och till grunden nående
förändring i lifvet. Empirismen reser såsom sitt tecken, i hvilket
den tänker segra, en blott och bar kvantitativ förändring, en
utbredning eller en stegring, den där till sin betydelse skall
sammanfalla med hela framåtskridandet. Vi andra arbeta lika ifrigt
för en utveckling i dessa former men kunna omöjligen nöja oss
därmed. Vi vilja något långt mera. Vi tro på punkter i lif och
historia, där en från vår artskild lifsordning sätter in och skiner
in, och till dessa punkter anknyta vi medvetet vår verksamhet.
Vi se m. a. o. i det sedligt-religiösa anlaget en ny begynnande
lifsform, som från små oansenliga utgångspunkter tenderar att
genomsyra hela den naturliga tillvaron, upphäfva den sådan den
förut var, från roten ombilda den, fatta och lyfta oss till en ny
och högre sfär, om hvilken vi nu icke kunna göra oss någon
rätt föreställning, men i hvilken vi kunna känna oss in och
hvilken vi kunna omkläda med vissa symboler.
Vi utgå från ett inre djup och kämpa om en inre höjd i
menniskolifvet. I denna kamp känna vi oss icke ensamma utan
i sällskap med en själ i alla ting och alla händelser, hvilken
förhåller sig till det synliga universum som vår mänskliga själ
till vår mänskliga kropp och som med samma rätt kan
motsättas mot den fysiska världen som en själ hos oss mot vårt
fysiska »hölje». Vi äro Guds medarbetare på världsaltet. Vi
kämpa tillsammans med honom — som vi fatta icke såsom
panteismens all ande utan såsom personligt lefvande — för lifvets
och förnuftets seger, för ett alldeles nytt läge i lifvet, där vi till
verkligheten komma att träda i ett inifrån totalt omgestaltadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
