Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Adrian Molin
det gamla receptet att »lura bönder» — bli ett nät, i hvars
maskor folkviljan snärjes. Bakom skymtar ett viktigt
psykologiskt moment: det är inte nog med, att rösträttsreformen är
demokratisk, den måste äfven synas så — ja, hufvudsumman
är kanske, att den synes så. Men det är proportionalismens
lik i lasten sedan högergarantiens tid, att man icke vill tro på
den — proportionalism och demokrati stå i det folkliga
medvetandet som rakt motsatta ting.
För visso, det genomförda rösträttsverket är behäftadt med
många vanskligheter. Det är gifvet, att den icke känner någon glädje
öfver reformen, som ansett sig både kunna och böra — trots
bitterheten inom det parti, som skulle vara konservatismens bärare
— förena antiproportionalism och konservativ grundåskådning,
ja, som tagit steget fullt ut och ur icke blott demokratisk men
äfven konservativ synpunkt hellre gått med den liberala
rösträttspolitiken än högerns. Men man kan af hjärtat önska, att
vansklig-heterna måtte öfvervinnas. Måhända skall det gå lättare att
konsolidera venstern med reformen än man nu har anledning frukta.
Motsvarar valmetoden högerns förväntningar, bör misstron mot
proportionalismen kunna öfvervinnas. Och det är sannerligen
ingen skenreform det är fråga om. Rösträttsfrågan har blifvit
löst emot det liberala partiets önskan, men därför icke mot
dess demokratiska intentioner. Reformen öppnar tvärtom
utvecklingsmöjligheter, som icke kunna bestridas och som säkert
icke skola bli obegagnade. Äro också dessa möjligheter icke
just de man särskildt på vensterhåll närmast hade tänkt sig,
så skall det säkert icke hindra de breda lagren af folket, som
se mindre till på förhand uppgjorda teorier än faktiska
omständigheter, att inrätta sig efter dem och begagna dem för
sina syften. Och måhända skola de liberale själfva snart
nog upptäcka, att de möjligheterna räcka till också för dem
och sålunda försona sig med den reform de utifrån sina
utgångspunkter ansett sig böra bekämpa.
En författningsreform kan dessutom minst af allt bedömas på
teoretisk väg, det är den politiska utvecklingen som ensam fäller
det slutliga utslaget. Pröfvar man det hvilande
reformförslaget efter strängt principiella grunder, så är det visserligen
långt ifrån att hålla måttet, och ett helt parti anser ju
alltjämt, att inför dess principiella pröfning har det stått sig myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
