Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stora beslutens riksdag
319
under årtionden haft rösträttsfrågan stående som den centrala
frågan på sitt program och brutit väg för den under hårda
strider, fått sina önskemål skjutna åt sidan vid frågans
slutliga afgörande. Härmed följer en stor svaghet hos den
genomförda reformen. Man svarar, att detta blifvit en naturlig följd af
brister i partiets politik. Och det är visst, att häri ligger mycket
sanning. Med mera förutseende, med mindre retsamhet mot
motparten och med mer verklig manhaftighet kunde utan tvifvel
rösträttsfrågan ha lösts af den liberala regeringen vid förra årets
riksdag i den nationella samlingens tecken. Och det hade varit
en stor vinst för svenskt nationellt lif. Ty mera än själfva
reformen betyder kanske den anda, hvari den genomföres.
Men det liberala partiet såg trots allt frågan mera som en
partifråga än en nationell fråga, ställde ett ultimatum till
motpartiet och ville tvinga det till underkastelse för sina kraf —
på den taktiken strandade dess politik. Och det blef på en
gång fastare och smidigare händer, som togo upp frågan, där
den liberala regeringens män lämnat den, och som lyckades
styra den i hamn.
Det är inte svårt att förstå de känslor, som göra sig
gällande inom venstern, när man hör dess organ tala om den
»iskyla», med hvilken folket mottagit underrättelsen om
rösträttsfrågans lösning. Åtskilligt talar dock för, att det inte är så
farligt med iskylan. Den likgiltighet, som man onekligen spårar,
tyder snarare därpå, att frågan aldrig haft de rötter i folkets
medvetande, man velat få oss att tro, att den inte haft i
grunden den betydelse, till hvilken den uppagiterats, än på någon
fientlighet mot den åvägabragta lösningen. Vårt folk är också
för närvarande allt för mycket upptaget med alla de stora
praktiska uppgifter det tidigare försummat, för att ha tid och
råd att ägna några starkare känslor åt en fråga, som det
kanske väsentligen sett ur den synpunkten, att den verkat
hämmande och störande på dess arbete. Den fientlighet mot
reformen, som möjligen kan finnas bland de bredare lagren,
bottnar emellertid utan tvifvel i misstron mot proportionalismen.
Man misstror ett system, som man fruktar skall leda till trassel
och försumpning, som man inte förstår — det må nu bero på
intellektuell lättja, trång konservatism, dålig vilja eller
någonting annat — och som man misstänker skall utnyttjas enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
