Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Altranstädt-Minnet
323
båda »sjömansmakterna» England och Holland, framför allt
gällde att afväija, på det att ej hans redan förut splittrade och
nedtyngda krafter skulle gå förlorade för den gemensamma saken.
Frankrike åter, som trots sina fruktansvärda nederlag ej minst
under det senaste året ingalunda var benäget att uppgifva
kampen på hvilka villkor som hälst, ville i Karl XII:s efterlängtade
inryckning i Tyskland se en glimt af hopp om den ypperste
bundsförvant och i alla händelser något likvärdigt med en
diversion i fiendens rygg. Och äfven smärre politiska krafter
drogos till honom: kurfursten af Bayern, såsom Frankrikes
bundsförvant af kejsaren förklarad i riksakt, kunde kanske finna ett
öra för sina klagomål hos den westfaliska fredens garant, de
mot kejsaren upproriska ungerska protestanterna
hoppades detsamma hos protestantismens värme bekännare, de
evangeliske i Schlesien, som beröfvats sin uppenbara rätt enligt
westfaliska freden, hos den som förenade båda dessa egenskaper.
Så löpte den europeiska politikens trådar, gröfre och finare,
för ett ögonblick samman i den svenske konungens rum i
Altranstädt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
