Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Herman Brulin
republiken vara oberörd af det krig, som dess konung förde,
så fick den skaffa sig en annan konung! Men den fred, som
på så sätt bragtes till stånd, var blott en fiktion, så länge den
»ådra och springekälla» ännu flödade, hvarur August hämtade
kraft till sin kungakronas försvar i den ryske tsarens
kompani-skap. Så använde då Karl XII, när ögonblicket syntes honom
inne, äfven sitt sista och kraftigaste motargument mot sin
förslagne fiendes slutledningskonst: i aug. 1706 tågade han i spetsen
för sin armé in i Sachsen.
Huru stöten träffade, syntes bäst däraf, att redan under
marschen infunno sig ett par ombud från konung August med
uppdrag att sluta fred, hvilken också redan den 14 sept.
undertecknades i Altranstädt, blott ett par dagar efter det att Karl XII
där tagit sitt hufvudkvarter. August nedlade Polens krona,
lofvade utlämna Patkul, krigets sannskyldige genius, och medgaf
svenska hären vinterkvarter i Sachsen. Därmed var målet nådt
för de många polska krigsårens dyrbara arbete. Ett skede i det
nordiska kriget var slut, det nästa kunde börja.
August för sin del befann sig, då freden slöts, långt borta i
Polen. Mycket tyder på, att för denne rörlige och fördomsfrie
politiker intet legat fjärmare än afsikten att hålla kapitulationen
fullständigare och längre än nödvändigt var. Men den svenska
härens tryck på hans arfland lämnade honom intet val. Själf
ankom han i slutet af 1706 till Sachsen, där Karl XII genom
allahanda courtoisie bevisade, att det ej varit August personligen
utan Polens konung, som hans oblidkeliga förföljelse gällt.
Emellertid hade den svenska hären blifvit inkvarterad i
landets olika distrikter. I vidaste utsträckning begagnade sig
svenskarne af de genom freden medgifna rättigheterna, och tung
hvilade säkerligen bördan öfver de redan förut af sina egne
utsugna sachsarne. Men trodde någon bland Karl XII:s krigare,
att disciplinens band nu var löst, så fick han lära annat. Då
kunde det gå som för dragonen, som slagit sin värd för att få
vrida nacken af någon höna, eller för knekten, som misshandlat
ett barn, då det ville hindra honom att stjäla en filbunke — det
blef på konungens uttryckliga befallning dödsstraff i båda fallen.
Noggrann uppsikt hölls öfver de inkvarterades efterlefnad af
utfärdade föreskrifter, och hvar månad skulle intyg om deras
uppförande inhämtas från värdarne. Under tiden fortgingo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
