Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter år 1905.
333
tillsammans med de religiösa och sedliga lifsverkligheterna. För
oss, som se lifvets centralhärd i det religiösa och sedliga — för
oss är den synpunkt, som djupast afgör öfver lifvets
beskaffenhet, frågan om kristendomen och dess motsats. Kristendom eller
icke kristendom — det är lifvets djupaste alternativ. Men just
häri är ännu i dag den åskådning obruten, hvars politiska
analogi tog sig uttryck i tidehvarfvet fore 1905. Då det gäller
religion och kyrka, då är karaktärslösheten från vår stora
slapphetstid ännu den i högsätet sittande teorien.
Nog skulle vårt folks karaktär, sådan den blifvit under våra
sjunkande dagar, kunna på olika sätt tecknas. Men ett
väsentligt drag träffar man säkert, om man helt enkelt säger: vi
voro rädda för att göra ett val Det \ar detta, som gjorde oss
så verklighetsskygga. Det är så besvärligt att syssla med lifvets
verkligheter, ty då blir man tvungen att »göra sitt val». När
jag läst om de ledande männen under vår storhetstid, liar jag
sett , huru de i de kritiska tiderna oupphörligen tvingades att
träffa de viktigaste afgörelser. De gjorde så — det ledde ibland
till seger, ibland till nederlag, men sällan till vanära. Det sämsta
af allt är att välja ingenting. Om man sedan, för att slippa
undan, aldrig så mycket lyfter sig upp öfver verklighetens värld
— det verkar blott, att dimman skyler för ögat. — Det är nog
nyttigt att emellanåt dröja vid det vi upplefvat. Icke för att
jämra oss och klaga i omanlig vekhet. Nej, för att lära oss se,
se verkligheten; och arbeta i denna, i den hårda verklighetens
värld.
Vårt folk, från konungahus och riksdag och nedåt, har
nog egentligen trott sig befinna sig i en högre sfär, ett slags
Cosmopolis in excelsis, där man icke behöfde taga närmare notis
om t. ex. de båda realiteterna Sverige och Norge och än mindre
om andra politiska verkligheter. Däruppe stod det olyckliga
konungahusets imaginära dubbeltron. När realiteterna gjorde
sig gällande, så ramlade tronen. Hvart? Ja, icke till Norge,
utan hit. Få nu se, om tronen kan lappas upp och ställas på
svensk grund. Det farligaste af allt är, om man ännu alltjämt
ser allting doldt i frasernas dimmor och menar, att egentligen
ingenting har händt.
Det gick oss illa, ty vi valde att göra ingenting. Man blir
»förhållandenas» offer, när man är för feg, för rädd, för svag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
