Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 J. A. Eklund
\
att behärska dem. Det var en djup själfironi, när man brukade
kalla denna svaghet försiktighet och kallade denna lust att slippa
se för politisk klokhet.
I historien kan man läsa om flere analoga tidsskeden —
skeden af politiskt och moraliskt och religiöst förfall.
Oupphörligen inställer sig tanken på den tid, då valspråket var: »efter oss
syndafloden» — tiden fore 1789. Likheten mellan då och nu
är slående — på hela lifsåskådningens område.
Och: icke minst på den religiösa åskådningens.
De bildade klasserna, vetenskapens representanter inberäknade,
hade under tiden fore den stora revolutionen tillägnat sig de
idéer, som skulle komma hela deras ställning på fall. Man lefde
i den dubbelhet, som innebär, att man tänker ett och existerar på
dess motsats. Man lekte i tanke och fantasi med det, som en
dag, då det realiserades, skulle hvälfva vederbörande upp och
ned. Det märks mer och mer, huru den situationen förnyas.
Man närmar sig raskt mot den stund, då man med förvåning
skall finna, hur det tar sig ut, nixt man får se sina teorier
förverkligade af dem, som icke förstå konsten att tänka ett och
handla efter dess motsats.
Vår öfverklass och vår härskande medelklass hafva i afseende
på kristendom, kjrrka, kristligt samfundslif i det hela intagit
ungefär samma position, som de ledande klasserna under Tancien
régime. Kristendom och kyrka har för dem icke haft någon
betydelse. Men de hafva nog hälst velat behålla dessa »fria» åsikter för
sig själfva. De tycka knappt om, att »folket» lär sig tänka på
samma sätt och handla därefter. Den hittills rådande öfverklassen
och medelklassen delar i det väsentliga, om ock formen är något
finare, samma materialistiska lifsåskådning, som våra radikala
litteratörer predikat, och som i sin populärt förståeliga, groft och
hänsynslöst tillyxade form snart eröfrat våra industriarbetare.
Man har dolt saken för sig själf genom att söka intaga en
imaginärt öfverlägsen ståndpunkt. Man har varit för fin att taga
parti mellan kristendom och antikristendom. Undantag erkännas
— men i vid utsträckning har tankegången varit den ihåliga
öfverlägsenhetens: vi behöfva på sin höjd bevara skenet och gifva
exempel för folket.
Det är denna ihåliga öfverlägsenhet, som måste få sin dom.
Att vara liberal och »tolerant» och »hålla med bådadera» är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
