Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
J. A. Eklund
förbindelser att inlösa hos dem, som under Bernadottetiden fört
våra politiska runor — »med den äran».
Hvad oss präster beträffar, föreligger visst icke heller någon
anledning att utan vidare göra oss solidariska med någon
öfver-klass i folket. Bland alla akademiskt bildade kårer i vårt land
stå vi till vår »börd» likaväl som till vårt lefnadskall folkets
breda lager närmast. Majoriteten af oss — S. A. Fries1 statistiska
utredning visar det — har i första eller andra led utgått ur
allmogehem. Vi kunna utan själfförnekelse eller tillkonstling
lefva i personlig beröring med hvem som hälst — naturligt
och utan all Stockholms-liberal nedlåtenhet. På samma gång
bör vår uppfostran hafva gifvit oss resurser att förstå de
formellt mera skolades tankegång. Folkkyrkan skall vara folkets
kyrka — men till folket höra alla samhällsklasser. Vår situation
borde göra oss till ett organ för religiös samling i vårt folk. Och
för oss är detta just den centrala punkten i den nationella
samlingen.
Vi skola icke vara ängsliga, om vi icke få öfverklasserna
med oss — eller de tillfälliga innehafvarne af regeringsmakt och
riksdagsvälde. Ån mindre angeläget är det att få den sociala
eller estetiska eller akademiska aristokratien med — de äro för
det mesta i sin isolation alltför förnäma för att betyda något
vid de djupare samhällsproblemens lösning. Lika klart är
emellertid, alt vi icke kunna böja oss för massans numerära majoritet.
Den kamp det gäller kommer förvisso att utkämpas i vårt
folk-lifs djup. Men det djupaste lif i ett folk kan mycket väl lefvas
af en numerär minoritet.
I hvarje fall må vi icke i minsta mån göra oss solidariska
med de »öfversåtar» af allehanda slag — om jag får låna det
ordet ur »Den stora vreden» — som inbilla sig, att de kunna
sitta i orubbadt bo i den samhällsordning, som byggts af våra
fader i den kristna kulturens hägn, utan att vara med alt bygga
och underhålla. Man plockar i längden icke frukter från det
träd, hvars rötter man icke vattnar. När man placerar
mammons kistor eller den själfviska kulturnjutningens idoler under
kristendomens fana — men personligen ej vill röra vid
kristendomen med ett finger —, det motiverar än i dag ett skriflenligt:
»I skrymtare!»
Vi skola icke dölja för oss, att vi nog få kämpa på två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
