Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter år 1905.
343
vetenskapens män säga detsamma om naturvårlden — består i
spänning mellan motsatta krafter. Indifferens är död.
Och den kristendom, som framför allt är rädd för strid, har
ingenting att göra med den ursprungliga kristendomen. Den
kyrkans man, som är glad, när allt är stilla och »alla
äro så vänliga» — ja, han var nog inte med, när krutet fanns
upp, och öfverhufvud knappt när det hände något i den
andliga världen. Fridsamheten och vänligheten från fiendehåll
betyder i allmänhet ingenting annat än det, att man anser sig hafva
råd att vara beskedlig mot den absolut oskadlige.
När ett parti, hvilket som hälst för resten, har till främsta syfte
att undvika det, som väcker anstöt, så är det blott den
bepröfvade taktik, som alltid ledde till den stilla gamla svenska högerdöden
under motståndarnes ironiska välsignelse. Nej, sätt in det som
förargar, om du skall få lefva! Det parti, den fraktion, den
människa, som ingenting har att drifva fram i trots af motstånd
— de höra till samhällets relativt onyttiga lemmar. Det tycks
nu emellertid alltid höra till hvarje svensk »högerorganisation»
att aflägga en half bekännelse: vi vilja beskedligen lefva och
beskedligen dö på den liberala nåden.1
Det hördes en gång, hastigt, i förbigående, ett ord: ung höger!
En höger, som ville lefva! — Var det mer än ett ord?
För öfrigt: hvarför skola vi, kyrkans män och vänner,
nödvändigt räknas med till »högern»? Det har varit en olycka, att
kyrka och prästerskap a priori tagits med såsom själfklara
ingredienser i den gamla odugliga höger-tankegången. Förhållandet
renderade oss de vaknande arbetareskarornas misstänksamhet.
Och från de maktägandes sida? Ja, därifrån renderade oss vår
beskedlighet — ingenting. Då man ansåg sig säker på oss,
menade man sig kunna behandla oss huru som hälst. De
makt-hafvandes hemlighet under förfallets dagar var att icke taga
närmare notis om dem, som djupast ville Sveriges väl, men att noga
akta på minspelet hos dem, som ansågos »farliga». Man har
därföre på högre ort mer än en gång rynkat på ögonbrynen åt
Sveriges folkkyrka — under det man visat det blidaste anlete
mot dem, som ville hennes undergång. Vi ha inga tacksamhets-
1 Artikeln skrefs, såsom flerestädes kommer till synes, för flere månader
sedan. Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
