Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
Carl David Marcus
hos en stor släkts Adam. Kristendomen i form af ortens första
och djupt föraktade tiggare Jakob tränger in i hans hus, och
den af sin fader försummade sonen öfverlämnar sig och sitt
barn i den nya kyrkans armar. Men detta barn var Folke
Filbyters lif. Så är den tragiska sagans frö satt i jorden, och
nu följa den ensamme jättegestaltens ändlösa ridter öfver
landet för att finna sin sonson. Först mot sin ålders höst råkar
han på tinget samtidigt sin sonson jarlen och sina två öfriga
söner hemkomna från vikingatågen, nu alla i den kristne
konungens tjänst. Det blir ett märkligt sammanträffande. De
vilja icke offentligt kännas vid denna vanvårdade fader med
rykte att vara sin trakts svåraste stigman. Det är först hans
tal om sina stora skatter som vänder bladet! Hjärtats gärningar
kunde de aldrig gifva honom och med en hjärtskärande
bitterhet går han ur världen. Redan har Folkungaättens förbannelse
yppat sig i första ledet: det brustna förhållandet mellan
blodsförvanterna, bondeträtan, som aldrig lämnar dem.
Bjälboarfvets portalfigur är Birger Jarl själf. I grund och
botten är han en ny Folke Filbyter, men bytet är inte längre
en gård utan ett rike. Han har stamfaderns hela dryga kraft
och bondska klippskhet, men seklen mellan dem båda ha
skapat en intellektuell rörlighet, som kan sammanhålla ett rike.
Liksom bonden röjde jorden, röjer jarlen riket, och släktkänslan
yppar sig i framtidstanken, den blanka skölden som han bär
framför sig. Men den feodala åskådningen har smugit sig
öfver till Sverige. Han ger sin andre son Magnus hertigtiteln
och en förläning och i samma ögonblick hänger det ödesdigra
moln öfver Folkungaträdet, som en tid blef Vasaättens
förbannelse, kampen om kronan mellan konung och hertig, frände
och frände. Alltför snart försvinner denna öfverlägsna gestalt
ur berättelsen, och alltför snart begynner tvedräkten mellan
konung Valdemar och hertig Magnus.
Redan mellan stamfaderns söner Hallsten och Ingemund
fanns samma afgörande motsats som gör att två män inte
trifvas under samma tak. Valdemar är den sorglöse lättingen
som kastar boll med sin krona och sin lycka, som tjusar alla
med sin älskvärda grace och främst kvinnorna. Magnus
Kittel-botaren, brunhyad som en dvärg, är det klumpiga allvaret, som
människor så gärna gå ur vägen för, och dessutom pågår det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
