Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stora beslutens riksdag
377
för näsan på svenska staten etc. etc. — skrämskott, som
naturligtvis hade åsyftad verkan, allra hälst de kommo, om också ej
i den grofva form de här återgetts, äfven från mycket
auktoritativt håll.
Men man hade också ett rent sakligt skäl att föra fram mot
det Brantingska yrkandet. Det läte sig inte göra att på sätt
som föreslagits fixera lösesumman af det skälet, att det är
omöjligt att nu beräkna det värde 150 mill. kr. äga om 25 år. Detta
skäl låter heller icke afvisa sig. Men det är ju inte svårt att
visa, att hvad hr Branting åsyftade kunde mycket enkelt ha
uppnåtts i stället med en annan beräkning af statens vinst på
malmbrytningen under de 25 ären. Den anmärkningen, att man
inte känner värdet af 150 mill. kr. om 25 år, gäller
naturligtvis likaväl statens på förhand fixerade vinstandel, beräknad
efter viss afgift per ton bruten malm. Man känner inte nu ett
dugg bättre värdet af t. ex. 2 kr. pr ton malm om 25 år än af
150 mill. kr. för hela malmberget vid samma tid. Skall staten
beräkna sin vinst efter det nuvarande penningevärdet, så bör
också bolaget kunna göra det. Vill inte bolaget göra det, så
finns det heller ingen anledning för staten att nöja sig med en
sådan beräkningsgrund.
Anmärkningen om penningevärdets oberäknelighet är
emellertid fullt riktig. Och lika väl som därför lösesumman
beräknas efter bolagets vinst under den sista tio-årsperioden, utan att
på förhand fixeras, lika väl borde statens vinstandel utan att
på förhand bestämmas för 25 år framåt i tiden räknats i en viss
procent af bolagets vinst pr ton bruten malm — dock med t. ex.
de i det k. förslaget upptagna summorna fastslagna som
minimalsatser. Härigenom skulle statens vinstandel ha vuxit
proportionellt i förhållande till bolagets och därmed också till
lösesumman, och det kapital, som staten 1932 så att säga intjänt
under de gångna 25 åren och förfogar öfver för en inlösning
skulle förhållit sig till lösesumman på ungefär samma sätt som
statens enligt det k. forslaget beräknade vinst, c:a 70 mill. kr.,
till den i förslaget beräknade lösesumman 140 mill. kr.
Men så långt tänkte man inte i Sveriges riksdag år 1907 —
eller fick inte tänka.
Den beslutade uppgörelsen har alltså sina svaga punkter.
Men å andra sidan bjuder den otvifvelaktigt fördelar både för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
