Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
Adrian Molin
tet på egna statsunderstödda sjöfartsförbindelser, de må nu gälla
världshafven eller Östersjön, den faran, att vi slå oss till ro med
de nya förbindelserna och tro att med dem är allt väl beställdt
för vår handel — nu skall exporten gå af sig själf, nu komma
de stekta sparfvarna flygande rätt i munnen på oss — i stället
för att använda dem driftigt och ihärdigt som häfstänger för
utvecklingen. Det ligger nog till oss detta, att se sakerna i stort
och slå stora slag, eller sådana som se så ut, men försumma
det enträgna hvardagliga arbetet i smått, på hvilket ensamt en
solid grund kan läggas för ett lands handel eller näringslif öfver
hufvud. Det är ingen konst att med hjälp af ett jämförelsevis
rikligt statsunderstöd köpa båtar från utlandet, sätta svensk
flagg och svensk besättning på dem och sålunda starta en direkt
ångbåtslinje. Konsten är att arbeta in de svenska industrialstren
på den utländska marknaden och sörja för, att de där kunna
hålla sig, så att fartygen få någonting att frakta. Det är
visserligen icke blott bristen på goda kommunikationer, som gjort,
att vår export icke tagit större fart, utan framför allt bristen på
framsynt och energisk svensk köpmannaföretagsamhet. Det är
den, som måste till. Vi måste få folk, som rationellt och
målmedvetet arbeta på att studera den utländska marknaden, skaffa
sig ingående kännedom om förutsättningarna för en
framgångsrik svensk export och därmed kompetens att leda nya
affärsföretag, som kunna sköta en sådan export. Det är godt och
väl med en ångbåtslinje, den har en viss uppgift att stimulera
en verksamhet i nu antydd riktning, men dess centrala uppgift är
att tjäna handeln, och det gäller att finna dem, som förstå att
framgångsrikt utnyttja de tjänster den kan lämna. Härpå hänger
det.1
Det var med en i vår riksdagshistoria sällsynt enighet den
nu föreliggande frågan behandlades, och bakom riksdagen
stod en lika sällsynt enhällig folkmening ute i landet. Ja,
det var i själfva verket ett stort ögonblick, när båda
kamrarna utan votering, emot blott ett par ängsliga
gammalmans-röster, beviljade det ansenliga statsunderstödet åt Ostasiatiska
kompaniet. Ett par sådana beslut till, och de gammalliberala
manchesterdoktrinernas lik skola vara så pass grundligt ned-
1 Jfr artikeln »Statssubventioner och transmarina förbindelser» i närmast
föregående häfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
