Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De teoretiska grundtankarne i Ellen Kej\s »Lifslinjer» 407
alltjämt föras fram. I detta sammanhang vill jag påpeka, huru
äfven Goethe, synbarligen Ellen Key ovetande, genom Kant och
Schiller alltmer utvecklades från en naturalistisk till en kritisk
och idealistisk uppfattning. Här är icke platsen för en utförlig
framställning. Jag vill endast hänvisa till Schneeges, Harnacks,
Vorländers och särskildt Jonas Cohns utredningar. Blott några
särdeles karakteristiska omdömen af Goethe vill jag här anföra,
då de äro värda att beakta för alla, som göra Goethe till
naturalistisk lyckomoralist. Moralen hade, säger han, »mot
slutet af sista århundradet blifvit slapp och slafvisk, då man
ville underordna den under en blott lycksalighetsteoris osäkra
kalkyl. Kant uppfattade den först i sin öfversinnliga betydelse
och huru öfversträngt han än ville utprägla den i sitt
kategoriska imperativ, så har han dock den odödliga förtjänsten
att ha fört oss ur den veklighet, i hvilken vi voro försjunkna».
Äfven dikten »Das Göttliche» ger uttryck åt en bestämd
anti-naturalistisk tankegång. Naturen år utan känsla, solen lyser
öfver onda och goda, lyckan ger sig på måfå, »nach ewigen,
ehrnen, grossen Gesetzen müssen wir alle unseres Daseins Kreise
vollenden». Men människan skiljer sig från allt och kan det
omöjliga, kan belöna den gode och straffa den onde, ty hon
väljer och dömer enligt idén om det goda, råtta, hvilket hon
ock skapar i sitt handlande. — Den mänskliga personligheten
skapar sålunda de etiska värdena och Goethe svarar på frågan,
hur människan kan detta genom hänvisning på plikten.
»Ver-suche, deine Pflicht zu thun und du weisst gleich, was an dir
ist». Och hvad är plikten? »Die Forderung des Tages».
Personligheten lefver och har sin betydelse i sina verk, dess
handlande står under idén om en obetingad och oändlig fordran —
därur framspringer Goethes odödlighetsbegrepp — men hvarje
individ har i hvarje ögonblick sin egendomliga uppgift, som
ingen annan kan lösa, »die Forderung des Tages». — Därmed
torde det vara tillräckligt klart, huru ensidig för att ej säga falsk
den uppfattning af Goethe är, som ligger till grund för Ellen
Keys exploatering af honom för den naturalistiska lyckomoralen.
Jag har inskränkt mig vid min granskning af Ellen Keys
bok till de teoretiska grundtankarne — äfven hennes etik är ju
teori. Boken uppträder, såsom jag redan i början sade, ej blott
som en subjektiv bekännelse, och jag har äfven visat det. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
