Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
Axel Lager wäl 1
De efter gifna förhållanden bäst anpassade
handlingsvariationerna ha helt mekaniskt besegrat andra mindre »lifsdugliga».
Men däremot, finnes här intet af »högre» eller »lägre», »rätt»
eller »orätt». Descendensteorien kan blott hjälpa oss att med
en viss grad af sannolikhet förutse vissa handlingstypers större
eller mindre utsikt att göra sig gällande i kampen för tillvaron,
men icke att bedöma, huruvida de böra segra. Det finnes
ingen enda handlingstyp, som icke kan förklaras evolutionistiskt
och som därför har fullgoda skäl för sin »rätt» till existens.
Den gemensamma dogmatiska förutsättningen för all
evolutio-nistisk moral är, att lifvet är det högsta goda, ty lifsduglighet
är ju principen. Därför kan från evolutionistisk synpunkt ingen
berättigad invändning göras mot genomsnittsmänniskans moral,
såsom Nietzsche tecknat den i sin yttersta konsekvens hos den
»sista människan»:
»Die Erde ist klein geworden, und auf ihr hüpft der letzte
Mensch, der allés klein macht. Sein Geschlecht ist unaustilgbar
wie der Erdfloh; der letzte Mensch lebt am längsten». — »Wir
haben den Glück erfunden — sägen die letzten Menschen und
blinzeln».
»Kein Hirt und eine Herde! Jeder will das Gleiche, jeder
ist gleich; wer änders fühlt, geht freiwillig ins Irrenhaus».
»Ehemals war alle Welt irre — sägen die Feinsten und
blinzeln».
»Man ist klug und weiss allés, was geschehen ist: so hat
man kein Ende zu spotten. Man zankt sich noch, aber man
versöhnt sich bald — sonst verdirbt man den Magen».
Jag kan icke se annat än att detta är en verklig konsekvens
af den evolutionistiska lyckomoralen. Den är absurd. Och
det torde icke gärna vara möjligt att kritiskt uppvisa dess
giltighet. Men så är det också alldeles orimligt att med
darwi-nistiska medel »Moral begründen». Det är endast genom
förväxlingen af tvenne problem, som det skenet uppkommer, att
det gifves en evolutionistisk etik, nämligen genom förväxlingen
af problemet att förklara verkligheten och utvecklingen af seder
och handlingssätt med problemet att begrunda deras giltighet.
Det är Kant, som visat oss, huru logiska och etiska problem
skola uppställas och det är genom den kritiska filosofiens
utveckling, som dessa problem vidare ha förts fram och skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
